Vidöppet liv

       Ständigt blödande sår

utan något som helst skydd

(En blunddockas uppspärrade ögon,

                             gapande mun)

 

Hur kan du tro att hennes

önskningar existerar

utan lidande eller tvång

Att de skulle ha skapats avskilt

från omvärlden

Kan du inte se att hon

bara är en del/osynlig

 

Ditt svek (du) tar henne

till underläge

På nytt

Du förstår vad du gör

eller kan du inte ta in orden,

översätta dem

till känslor?

 

Som om det finns några lyckliga slut

I så fall har jag aldrig velat

bli av med andningen,

              den meningslösa hoppfullheten

 

Som om det inte är jag

 ------------------------------------------------------------------------ 

Jag går över glas

Utan att det gör ont

eller kan jag inte

Känna det längre?

 

Känslorna tar upp

för stor plats

utrymmet

jag hade

reserverat

för dig

Krossar trygghet

 

Jag trodde elden

Gick att släcka med vatten

Något måste utplånas

- perfekta bitar faller

Ur mig –

Smärtan försvinner inte

om jag inte möter den

Ser in i stupets

Vitöga

Mäter pupillen

natten upphör

Men jag ser inget

Mitt eget öga

går inte att mäta

flyr

Går in i cirkeln

Flyter ihop med

De korpsvarta orden

som tränger fram

Växer ur

Snittet i lyckan

 

i mitt skapade paradis

 -------------------------------------------------------------------------------

Du skriker igen

går in i mitt

Vi är i samma skräck,

cirkel

Skriket genom tryggheten

ensamheten stelnar,

motas bort

– sakta

Stäng inte in dig

i det jag placerar dig i

 

Jag vet hur fasansfull

väntan är

Ovetande

i allt rött

mitt skrik föder ditt

svävar i det som aldrig

går sönder

Att brista utan att förlora

Att falla i säkerhet

 ------------------------------------------------------------------------------- 

Livet du ger mig

går igenom allt

Ren kärlek

–  jag kan andas igen

När döden sakta

släpper sitt grepp

om min strupe

 

Ögonblicken av liv

får mig att se

vad jag har letat efter

fullkomlighet;

Oförstörbar glädje

utan gränser

 

Jag har vunnit tillbaka

så mycket mer än

det som gick sönder

    Du har brutit igenom,

övervunnit mitt mörker

 

Smärtan krossas

rädslan krymper

-  Gränsen mellan dröm

och verklighet suddas ut

 -------------------------------------------------------------------------- 

Jag andas dina lögner

 

Skär mig på skärvorna

av mig själv

Jag skär sönder mig

och blöder ditt hat

 

Glassplitter i snön

kyla

blodspåren leder mig

fram till mina

drömmars grav

Där du står

- osynlig -

utom räckhåll för mina händer 

 

Jag sträcker mig efter dig

Tappar fotfästet -

 

Faller

 ----------------------------------------------------------------------------- 

Kommer det någonsin

släppa mig

 

När du håller mig,

när du trycker ner mig,

när du krossar min andning,

när du stjäl mitt syre,

när du dödar mina tankar

Då är jag ingenting

äger ingenting -

inte ens mig själv

Helt förlorad

 

Kommer du någonsin

släppa mig

 

låta mina vingar få känna vinden

Var kan jag gömma mig

när du inte ens ger mig skuggorna

 

Har jag fött dig?

Vem ger dig din andning?

 

När jag desperat försöker strypa dig

ger jag dig bara mer

Du tar allt

vad har jag kvar?

 

Jag andas utan att veta hur

 ------------------------------------------------------------------------------

  

Höstfjäril

 

 

Ett hjälplöst fladdrande,

en patetisk kamp för livet

 

Vindens makt är fullkomlig -

totalt meningslös att kämpa emot

snart kommer kampen ändå vara över,

krossad mot asfalten

Drömmen om evigt liv

söndersmulad

mot gatan långt där nere

 

Den lilla varelsen färdas snabbt

genom luftlagren

meter för meter

rasar kroppen nedåt och

inget att klamra sig fast vid finns

Det minimala hjärtat slår ännu -

pumpar ut kokhett

blod som omedelbart

kyls av och blir till istappar inuti den

sköra kroppen

Omgivningen är iskall,

vinden likaså

 

Hjärtats sista slag…

hjärtats sista slag slår i panik

djuret är medvetet om

vad som kommer ske,

ske inom bara några sekunder

vinden tar ett nytt tag och

drar med sig allt runt,

runt i cirklar

 

Höstens ankomst är ett faktum,

inget att förneka

 ------------------------------------------------------------------------------- 

Ingenting annat

än en illusion

 

Ingenting annat

än mina önskningar

omvandlade till lögner

Lögner som gick igenom

– Tror du på mig?

 

Faller

faller

Faller

 

Du raserar det jag faktiskt

lyckats bygga upp

utan grund

och får mig att se hur svagt

det är

vill inte se

vill inte förstå

att jag inte kan nå fram

när det är det enda som existerar

Ett stort jävla slag

– du når fram –

och jag vill att du ska laga mig

med det som tar sönder

mig ytterligare

 

fruktansvärd fasa

paralyserande rädsla

Smärtan sprider sig

svart blod i mig

och jag vill

Falla

falla

Falla

 

tills jag når marken

och inte längre kan känna något

Vira in mig i slutet

sammanföras med skräcken

 ------------------------------------------------------------------------------ 

Känner så starkt

Vill göra mig illa

blöda igenom

Men är obeskrivligt trött

På att falla handlöst

Ta mig upp, hitta hem

Gång på gång

 

Det du ger mig

Börjar finna plats inuti mig

Om du tog bort det nu

skulle smärtan fylla mig

Äta upp mig

Fräta sönder hela min verklighet

 

Om jag lyckas överföra det här

till dig

Är vi båda i stämningen

 

Jag vet inte om någon räddning finns;

Existerar frihet?

 ------------------------------------------------------------------------------------ 

Dina ord

ekande tomma;

nu saknas till och med melodin

 

Jag begraver dem

i min besvikelse

och kokande uppror

Låter röken stiga mot himlen

 

Släpper inte röken

med ögonen

förrän den sakta har

suddats

ut -

bort

 ------------------------------------------------------------------------------ 

Har du gett mig ett förtroende

eller fanns allt endast hos mig,

uppbyggt av min desperation

efter något verkligt,

  

liv

 

 Jag ser dig genom dimman

(Dina konturer - kontraster),

  

klär av dina syften

låter dem frysa

  

Det är det enda rätta