Medias fula tricks med Madeleine
Självrannsakningarnas tid har börjat inom massmedia. Man konstaterar häpet att man själv skapar myter och att man gör det på andras bekostnad.
Svenska Dagbladet: ”761 barn har försvunnit i USA, 43 i Storbritannien – bara under det senaste året. Av egen fri vilja, drunknade, bortrövade av en förälder, i enstaka fall kidnappade av en främling. Men du har bara hört talas om ett av dem: Madeleine McCann.”
Tidningar är emellanåt som självspelande pianon. Till och med om man undantar underhållningsindustrins alster som Hänt i Veckets båda efterföljare, Aftonbladet och Expressen, så visar det sig att man får mer information om ett försvunnet barn i Portugal än vad man får om viktiga händelser ute i världen.
Men tidningar vore inte tidningar om man inte kunde vrida just detta till att bli en nyhet det också. Därför är jag inte förvånad över att morgontidningarna nu har börjat kalla in experter på tidningar för att få tidningars märkliga beteende förklarat för sig.
Dagens Nyheter: ”Fallet Madeleine är den nya tidens såpopera, där dikt och verklighet flyter ihop. Det är en av medieexperternas förklaringar till att den fyraåriga brittiska flickans försvinnande blivit ett av tidernas mest omskrivna kriminalfall.”
Så långt den experts åsikter som DN lyckas förmedla i sin ingress. Sanningen tycks vara angelägen att dölja in i det sista. För trots att morgontidningarnas intäkter huvudsakligen kommer från annonsörer och prenumeranter har de exakt samma mål som kvällspressen.
Målet är att tjäna så mycket pengar som möjligt på sin produkt.
Därför passar det som handen i handsken när någon ”expert” blandar ihop korten och hävdar att detta försvinnande skulle vara den nya tidens såpopera.
Media har själva byggt upp detta försvinnande till ett drama och dramaturgins tömmar har hela tiden styrts av medierna själva.
Visst är det otäckt att ett barn försvinner, men SvD uppräkning av försvunna barn begränsar sig till barn i det vi kallar västvärlden.
Frågar vi oss hur många barn som försvunnit i hela världen så får vi givetvis andra siffror än dem som SvD presenterar. Skulle vi dessutom ha ett ont öga till några av världens ”demokratier” kanske vi skulle fråga oss hur många palestinska eller irakiska barn som dött i olika former av militärt våld under den tiden media koncentrerat sig på den lilla engelska flickan.
Vi kan, om vi vill vara ännu mer elaka mot tidningarna och fråga oss hur många barn, jämnåriga med lilla Madeleine, som dött i Afrika sedan hon försvann i Portugal. Som dött i aids eller malaria och andra sjukdomar och som skulle kunna ha förhindrats, eller i vart fall göras mindre dödliga än vad de är i dag.
Men då skulle vi ju vara elaka mot medierna, och det vill vi ju inte, eller hur?
Nu fick morgontidningarna ytterligare en anledning att, lätt självkritiska, gå igenom ärendet ytterligare en gång på bästa nyhetsplats. Dessutom länkar de på sina hemsidor till alla tidigare artiklar i ärendet. Och SvD har en bild på flickan på förstasidan i papperstidningen, antagligen har DN likadant.
Men självkritiken, den gav dem endast möjligheten att rapa upp allt deras läsare redan visste, Madeleine är bättre för tidningsförsäljningen än barn som dör i Afrika eller i Palestina.
Jo, jag har sagt upp abonnemanget på SvD…

