Utsikterna för att en sådan kampanj ska lyckas är givetvis försvinnande små, det är givetvis inte en knappkampanj som avgör en kvällstidnings framtid. Men man bör likafullt från tidningens sida se på detta med största allvar. Läsarna kan i stigande utsträckning komma att 'rösta med fötterna' - 'marknaden' kan bli det som avgör till kvällstidningarnas nackdel.

Tidningsläsandet sjunker och folk i branschen oroar sig givetvis för detta. Men att kvällspressen drar på sig kritik är inget som är nytt för i år. Själv slutade jag att läsa kvällstidningarnas pappersupplagor på 1980-talet av samma skäl som många andra. Det var för mycket spektakulär och vinklad information och i vissa fall var hela artiklar rena fantasifoster.

Aftonbladets misstag var att man, som tidningen Resumé mycket riktigt påpekat, gjorde en ekonomisk analys och lät resultatet styra om och hur man skulle visa bilder och namn på det 13-åriga brottsoffret. Man var från Aftonbladets sida helt klar över att man skulle få massiv kritik, men valde ändå att gå ut med helsidesbild och förstasidesbild på 13-åringen, och komplettera med en bild på löpsedeln.

Att chefsredaktör Anders Gerdin senare har svårt att hålla reda på argumenten blir i det närmaste pinsamt. Han förklarar nämligen att man på webbupplagans sida valde att fingera namnet och inte använda bild, eftersom en bild på webben ligger kvar längre. I och med detta erkänner han de facto att en bildpublicering skadar brotts-offret, men det tycks han inte förstå själv.

Barnombudsmannen vill nu att det ska lagstiftas om minderåriga brottsoffers medverkan i pressen för att förhindra liknande pressetiska magplask. Det är en naturlig ståndpunkt, även om jag personligen känner mig tveksam till att lagstifta så fort man upptäcker ett missförhållande. Visserligen har de pressetiska reglerna åsidosatts på ett flagrant sätt, men branschen själv borde ha möjlighet att sköta grovsaneringen.

Allmänhetens Pressombudsman, PO, Olle Stenholm, kan inte ingripa eftersom offret själv och hennes familj inte gjort någon anmälan. För trots att 'allmänheten' ingår i PO:s namn så är verksamheten finansierad av tidningsutgivarna och därmed är ramarna satta på ett behagligt snävt sätt, i alla fall utifrån tidningarnas perspektiv.

Aftonbladet har ett stort antal mycket seriösa och duktiga medarbetare. Nu drabbas dessa av nyhetsredaktionens publicistiska tillkortakommanden. Det är tragiskt eftersom det är mycket enklare att riva ner ett gott anseende än att bygga upp det. Att merparten av Aftonbladets medarbetare är seriöst arbetande yrkeskvinnor - och män skyms helt av tidningens försök att tjäna extra på mänskliga tragedier.

Personligen lever jag i den tron att personalen på tidningen hellre hade sett att aktieägarna fick något mindre i utdelning och vinst än att medarbetarna fick sitt anseende sänkt av en inkompetent tidningsledning.

Att båda kvällstidningarna dessutom valde att publicera flickans berättelse och hävda att hon inte var i chock är ytterligare övertramp som gör att läsarna på lite sikt kanske förändrar sina köpvanor. Använder man rubriken 'Jag kröp blodig ur sängen' och visar bild på en våldtagen och knivskuren 13-åring två dygn efter att hennes bästis mördats så har man nått botten.