LFT arkiv


Denna artikel har publicerats i Läsarnas Fria Tidning - en tidning som helt byggde på medborgarjournalistik. Idag är Läsarnas Fria nedlagd, men arkivet är tillgängligt på Fria Tidningar.

Insändare
Barbro Bäcklund

  • En skogsmaskin av typ skördare slutavverkar ett skogsparti i Värmland. Bakom sig lämnar han ett stort kalhygge.
Läsarnas Fria

Vår skog är våldtagen och kränkt – nu får vi ta följderna

Plöjning av skogsmark med breda diken som aldrig växer igen. Skogsavverkning på områden där inom överskådlig tid aldrig kommer upp någon riktig skog igen.
Utsläpp från skogsmaskiner, föroreningar från luften, miljögifter som vi inte ens känner igen namnen på.
Hormoslyr hette ett av dem, på 60 och 70 talen.

 

Vår skog är brutalt misshandlad. Sårad för länge sedan, har den blött och blöder fortfarande. Breda diken som aldrig har en chans att växa över och kalhyggen som står där, gapande tomma för det växer ingen ny skog där.  


Än värre är det med såren som inte syns. Från skogsmaskinerna har giftiga oljor runnit ner i marken. Föroreningar från luften sveper ner över oss och vilka områden som helst. Dioxiner och andra miljögifter som ingen av oss har kunnat se, kryper i markerna. Då och då går larmet. Giftigt! Det är bara att hoppas att vi klarar oss ändå!

Jag var barn på 60-talet vid Laisälven. Jag minns vad jag skrattade åt mina föräldrar som satte på sig en så rolig ryggsäck med något som såg ut som en dykarutrustning med ett munstycke där framme. Jag följde med dem, som glad 5-åring, dessa soliga och fina sommardagar.

De skulle upp till vårat  hygge, några hundra meter från vårat hus och spruta mot lövslyet som hotade våra nyplanterade tallbuskar. Åh, vad det var roligt att springa rakt in i dimman som kom från munstycket där framme. Det såg ut som de hade en snabel och den kletiga vätskan, smetade sig fast på min bara hud. Jag skrattade. 

Något år senare flög flygplan på låg höjd över skogen. Efter svepte det fram en vit svans av dimma. Ett flyktigt moln som sällan hamnade där det skulle. Det blåste iväg över skogar och myrar. Det blåste över älven, föll ner i vattnet och ner på den andra sidan och någon dag senare såg vi förundrat att den gröna sommarskogen blivit alldeles brun. Då minns jag hur de vuxna fått något misstänkt i blicken. De diskuterade med varandra. - Kan detta verkligen vara bra!

Att ämnet hette hormoslyr, var det ingen som reagerade mot, inte då.

Men 1977 gick larmet - det ger cancer. Hormoslyr är ett beskämpningsmedel som förbjöds efter alla skador som medlet hade gett. Ett otroligt medel som vi alla har varit försökskalvar till.

Både jag och mina föräldrar har klarat livhanken, än så länge. Det är många som det har gått sämre för.  Men fortfarande används bekämpningsmedel. När blir de skadliga?

Är det när nog många har blivit sjuka av det?

Av Barbro Bäcklund

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Debatt
:

Är public service-anställda bättre på att googla?

Olika perspektiv på samma sak – i Frias nya satsning "duellen" lyfts frågor från olika vinklar.Olika perspektiv på samma sak – i Frias nya satsning "duellen" lyfts frågor från olika vinklar. Först ut är skribenterna Jens Ganman och Sargon de Basso som har olika syn på public service existensberättigande. Sargon de Basso är av åsikten att berörda mediekanaler fyller en viktig funktion eftersom han anser att de är de enda som har någorlunda hederlighet och ansvarskänsla. Här delar Jens Ganman med sig av varför han snarare tycker att de statligt stödda mediebolagen helt har spelat ut sin roll.

Debatt
:

Public service har bäst pressetik

Olika perspektiv på samma sak – i Frias nya satsning "duellen" lyfts frågor från olika vinklar. Först ut är skribenterna Jens Ganman och Sargon De Basso som har olika syn på public service existensberättigande. Jens Ganman tycker att de statligt stödda mediebolagen har spelat ut sin roll. Här delar Sargon De Basso med sig av sitt resonemang kring varför han är av motsatt åsikt.

© 2026 Stockholms Fria