Onödig gruvdrift ökar försurningen av vårt vatten
Sedan en ny minerallag infördes i Sverige 1991 har allt fler utländska gruvföretag sökt och fått tillstånd för uranprospektering i vårt land.
Men det är inte bara urangruvorna med sitt radioaktiva innehåll som förstör naturen. Guld, silver och koppar är exempel på ämnen som ofta finns i sulfidmalmer. Svavlet i sådan malm oxideras vid kontakt med vatten. Det bildas då först svaveldioxid och sedan svavelsyra, vilket ger försurning. Metalljoner, som följer med vattnet ut i vattendragen, kan förgifta grundvatten och dricksvatten.
Naturvårdsverket uppgav i en rapport för några år sedan, att det årligen produceras cirka 50 miljoner ton gruvavfall i Sverige. En stor del av detta kommer från just sulfidmalmer. Med hänsyn till den redan oroande miljösituationen måste vi naturligtvis minska mängden gruvavfall, inte öka den!
En del gruvbrytning kan elimineras genom bättre återvinning av metaller, till exempel av koppar, silver och guld från mobiltelefoner. Annan återvinning och förbättrad teknik kan säkert eliminera ytterligare en hel del av gruvbrytningen.
Kontakta beslutsfattarna och uppmanaa dem att inte ge ytterligare tillstånd för den gruvbrytning, som inte är absolut nödvändig! Arbetstillfällena måste ordnas på så sätt att människor inte utsätts för den farliga miljön i och omkring gruvor!
Tänk på livsmiljön för kommande generationer.
