Det sker, frågan är inte vad man ska göra efteråt, utan vad man kan göra i förebyggande syfte. Tyvärr, finns det lika många svar som det finns bakomliggande orsaker, en del uppenbara och en del omöjliga att läsa av. En som är benägen att ta sitt liv brukar i regel inte basunera ut det, men om så är fallet ska man inte negligera detta rop på hjälp.

När jag i tur och ordning läser de beklaganden som gjorts av de ansvariga för de intagnas säkerhet, vilken i dessa fall som brustit någonstans, det vill säga, där samtliga fyra avlidit, så uttalar sig i första fallet, häktesCHEFEN: ”Det är inte polisen som bestämmer hur de skall hanteras här.”i fall två, säkerhetsCHEFEN: ” Anmärkningsvärt!' i fall tre, regionsCHEFEN: 'Det var välplanerat från klientens sida,' och i fall fyra, jourhavande CHEF: ”Det är förfärligt och alla är chockade över detta!' Hur många ytterligare CHEFER det finns vill jag inte spekulera i. Man bör heltidsanställa en psykolog/psykiatriker och ha full kontroll över vilka risker det finns i de olika fallen. Har man en fängelsedom på fjorton år hängande över sig, för att ta ett av dessa fyra exemplen, så borde självmordsrisken vara uppenbar, det behöver man inte vara psykolog för att förstå. Hur kontrollen går till när de intagna kan bunkra upp en laddning piller för att kunna försöka överdosera sig till döds är för mig en gåta. Det är inte vårdarens, (fångvaktarens), uppgift att ha den fulla kunskap som en läkare eller psykiatriker besitter. Men vårdaren skall ha den information tillgänglig som gör att han kan bedöma riskfaktorerna i den intagnes permanenta frihetslängtan!

Jag fick en klump i magen när jag tidigt på morgonen i GT fick läsa att en man tagit livet av sig i häktet i Göteborg. Var det samme man som jag fick polisen att omhänderta när han stökade till det hemma hos sig och sin familj. Mannen som brottades ner av sonen medan yngsta dottern sprang runt, livrädd, i köket och gömde knivarna, för att vi andra skulle förskonas från ytterligare våld av det slag som vi kan läsa om till morgonkaffet. För andra gången så framfördes en allvarlig önskan från målsäganden att om polisen efter förhör skulle släppa mannen var det bokstavligt talat livsviktigt, att polisen ringde upp målsägaren, (brottsoffret/en) och deklarerade att man släppt den misstänkte. Polisen sa att detta skulle man göra, men att det var åklagaren som bestämde om ett anhållande skulle genomföras eller inte. Polisen fick också reda på, att mannen under dagen sagt: ”Aldrig tidigare har jag känt en sådan stor lust att ta livet av mig som idag!' Samma dag som hans fru berättar att hon aldrig tidigare känt en sådan enorm rädsla för sin man. Skulle han kunna slå ihjäl sin fru när han har en sådan dödslängtan själv. Svaret är JA. Det var därför som jag ringde polisen, men vem hade fått bära skulden på sina axlar om mannen senare åkt hem och Fmördat hela familjen innan han fegt nog tagit sitt eget liv? Polisen eller åklagaren? Finns det någon inom Polisen som har krisjour som kunde följt med polisen till den uppskärrade frun och lugnat henne och barnen, när de själva upplever det som dödshot från gärningsmannen? Är den misstänkte påverkad av alkohol eller narkotika ska han inte släppas förrän han är avtänd eller nykter. I påverkat tillstånd är den misstänkte i stånd att utföra gärningar han inte ens skulle kunna drömma om när han är opåverkad. Vilken enorm risk polis/åklagare tar när man släpper lös ett sådant monster som en påverkad människa ändå är! Två gånger har vi informerat polisen om att de MÅSTE höra av sig till brottsoffret INNAN man släpper gärningsmannen, som är fylld av hat och hämnd och som är kapabel till vad som helst. Jag förbannar den som bär ansvaret över gärningsmannens frisläppande om det i våldsammanhang blir tredje gången gillt, fast denna gång med dödlig utgång, för så allvarliga är dessa ”strider bakom grannens dörr”!

Det är sådana här startinlägg som vi senare, först efter att mord och andra våldshandlingar begåtts, får läsa om och där vänner och grannar slår sig för pannan och chockerade och förvirrade säger i kör: ”Men herre gud, inte han som är så snäll och trevlig och som alltid leende vinkar och önskar oss alla en trevlig dag, INTE HAN!! Men det är just han, som jag skriver om här. Som arbetat hela veckan, betalat skatt och som så traditionellt går till Systembolaget på fredagskvällen för att fira att ännu en arbetsvecka är avklarad, låser dörren och börjar piska på sin fru och slänga barnen med huvudet före i elementen, för att lika traditionsenligt sitta och gråta på söndagsmorgonen och bedyra, helst med handen på bibeln, att det ALDRIG mer kommer att hända, (åtminstone inte förrän nästa fredag?).Familjen som är beroende av mannens inkomster finner sig år efter år i denna råttfälla. Mannen fortsätter att utöva den enda makt han känner till: att misshandla, förnedra och förödmjuka sina familjemedlemmar både fysiskt och psykiskt!

Ingen skall behöva utsättas för detta och Ni goda vänner, grannar och släktingar, kliv fram och belys detta som är ett av de största dolda problem vi har i samhället. Varför mår barnen dåligt, varför revolterar de, varför har vi tioåringar i Göteborg som injicerar heroin, varför är våldspiralen så extrem hög hos våra barn och ungdomar? Kanske har vi svaret på alla dessa frågor framför oss, hos våra nära och kära. Kanske vår tystnad dödar de vi bryr oss om mest. Jag vet inte, men en sak vet jag, att när jag ringde polisen och fick denna våldsamma person omhändertagen, så drog jag ett mycket litet strå till stacken, men när är det Din tur? Ring hellre en gång för mycket än för en gång för lite, då kanske du räddar liv!