Krönika: Obehaget i okulturen
Betraktelse av samtida konsumtion
I samband med mitt försörjningsarbete nödgas jag understundom uppsöka en sk. näringskedja, som har en logga påminnande om några hoplimmade degiga pommes frites, som tycks utlösa amningsreflexer eller en primitiv hunger som pockar på omedelbar tillfredställelse, verkar göra det samma vad bara det går snabbt att mala ned mellan betarna.
Den produkt som benämns som kött ser ut som uppmjukad plywood eller möjligen hoppressade rivningsrester och deras ost kan man misstänka vara återvunnen plast med en osund gul färgton, brödet liknar tvättsvamp eller tänkbart, att det rör sig om recyklade blöjor.För att lyfta eller dölja det hela serveras en beslöjande sallad och små äckliga plastpåsar med uppskivad frukt eller minimala skalade morötter, vem skivar och skalar förresten?
Märkligt nog verkar detta gå utmärkt att sälja, människorna står som snälla får i kö för att dyrt betala för slamsorna, och i fall av platsbrist till och med sitta på golvet och äta sörjan som väldresserade djur äter ur sin matskål.
Kanske är detta det ultimata återvinningskonceptet, soptipparna kan bli onödiga om manlåter folket äta upp avskrädet som kan processas och serveras som födoämnen.gammalt murbruk som mysli, uttjänta fordonsdäck som biff, etc. etc.
Något för de som har det sämst i samhället, man kan öppna en ny affärskedja
"Returlivsmedel" dubbelt så billigt.
Med lite uppfinningsrikt reklammakeri lär det gå utmärkt att sälja, det verkar det mesta göra från mat till illasittande förnedringskonfektion av dålig kvalité, melodifestivalkultur,larviga tävlingar av olika slag, pensionsfonder, högerpolitik mm. mm.
Ytligt, glittrigt, tanketomt och hjärndödande, får vi alla slutligen betala priset, pantade och sålda till varumärken, flytande på vår egen tillfixade syndaflod.
