Vi stillar vårt samvete samtidigt som vi har chans att vinna en bil och får höra idolfinalisterna sjunga. Den cyniska tanken, att vi faktiskt inte kan göra en sak utan att få en annan tillbaka, bekräftas. Det är en ständig renässans för kolonialismens idéer och tankegångar.

Föreställningen om att de vita har en skyldighet att civilisera de kolonialiserade folken existerar fortfarande, i allra högsta grad. En eurocentrisk världsbild där man ser ner på icke-europeiska kulturer som om de vore mindre vetande och i behov av upplysning. Det är vad som, efter en dikt av Rudyard Kipling med samma namn, brukar kallas för ”den vite mannens börda”.

USA är ett av de länder som mest offensivt handlar utifrån det här sättet att resonera. De vill sprida demokrati och skipa rättvisa i hela världen, samtidigt som de passar på att sno åt sig viktiga naturtillgångar. Men även lilla Sverige drar sitt strå till imperialiststacken.

Välgörenhet fungerar inte som en långsiktig plan. För att få bukt på fattigdom och epidemier krävs att vi arbetar tillsammans som jämlikar, inte att vi från väst ska åka och missionera. Vi måste ändra vår livsstil. Hur kan vi någonsin tro att världen kan bli bättre av allmosor när våra vardagshandlingar gör det stört omöjligt människor i andrar länder att förändra sin livssituation.

Vi får inte glömma bort att vi utgår från vår europeiska samhällssyn när vi resonerar. Genom att benämna en del av världen som tredje världen utgår man från att den första och andra världen finns. Eftersom det var vi som hittade på skalan tillhör vi marknadsekonomier i väst såklart den första världen. Detta är en rangordning som gör det omöjligt att prata om jämlikhet på riktigt.

Oavsett om vi kommer fram till att kapitalism är den bästa vägen att gå eller inte. Vad är det som säger att det passar alla människor, i alla samhällen på hela jorden? Och vem bestämmer det? Har vi rätt att missionera våra värderingar bara för att vi har bestämt att vi tillhör ”den första världen”?

Vi måste göra en verklig förändring möjlig. Använd din konsumentmakt och säg ifrån med plånboken. Köp inte saker som tillverkats under förhållanden som upprätthåller världen i ett fattigt och ett rikt lag. Rättvisemärkt är en pålitlig märkning som bland annat garanterar goda arbetsförhållanden och en skälig lön till arbetarna. Det är ett bra och enkelt sätt att visa att man respekterar andra människors arbete och är villig att betala vad det är värt.

Något som skulle vara mycket effektivare än alla välgörenhetsgalor i hela världen är att avskriva ”tredje världens” skulder.

Och där kom det igen – tredje världen. Som om det fanns flera.

Det första steget till förändring är att tänka annorlunda. Om du verkligen tycker att alla människor borde vara jämlika, kan du då fortfarande köpa prisdumpat kaffe plockat av barn?