Alla medlemsländer kommer att ha en gemensam utrikesminister och en gemensam säkerhets- och försvarspolitik med en utökad operativ kapacitet som bygger på både civila och militära resurser, enligt principen om en enda uppsättning av styrkor. Alla medlemsländer skall utöka sin militära kapacitet genom nationella bidrag, deltagande i multinationella styrkor, militär forskning etc. Alla nationer skall ha kapacitet att antingen nationellt eller genom multinationella styrkor ställa upp med stridsenheter som skall kunna sättas in var som helst inom 5-30 dagar.

   Risken att Sverige som tidigare varit neutralt, skall dras in i ovälkomna konflikter ökar härmed avsevärt. Den borgerliga regeringen har redan valt att skicka trupper till Tchad i EU: s regi. Kostnaden kommer att hamna någonstans runt 300 miljoner kronor.

När ett lagstiftningsförslag kommer, har den Svenska regeringen 8 veckor på sig att komma med ett yttrande på förslaget. I brådskande fall (motiveras) endast 10 dagar! Är man emot förslaget tillsammans med minst en tredjedel av medlemsländerna så skickas förslaget tillbaka, med en motivering om varför, till kommissionen för omprövning. När det gäller frihet, säkerhet och rättvisa så skall det vara minst en fjärdedel. Efter omprövningen så kan förslaget ändå komma att vidhållas. Om det vidhålls så skickas kommissionens motivering tillsammans med medlemsländernas motivering till unionslagstiftaren. Om lagstiftaren (europaparlamentet och rådet) med en majoritet av 55 % anser att förslaget skall dras tillbaka så behandlas förslaget inte vidare. Dem här 55 % av ministrarna skall dock stå för 65 % av EU: s totala befolkning.

   Lagstiftningsförfarandet är enligt mig ett starkt orosmoln. Det innebär med all säkerhet mindre makt åt det svenska folket och en fortsatt centralisering utav makten. Att ny lagstiftning skall stiftas på så kort tid och med så lite att säga till om för den svenska regeringen är inte klokt. EU planerar just nu en ny lag som ger dem rätt att lagra personlig information om alla resenärer till eller från något av alla 27 medlemsländer i 13 år.

Ministrarna från de medlemsstater som har euron som valuta skall med en majoritet av dessa medlemsstater välja en ordförande/President för Europeiska Unionen. Presidenten har en mandatperiod på två och ett halvt år. Superstatsbildandet blir då ett faktum.

Alla EU-länder med undantag för Storbritannien och Danmark skall införa euron. I en folkomröstning 2003 röstade det svenska folket nej till att införa euron, men i och med det nya fördraget så har den svenska regeringen ändå bundit oss till att införa den.

Om ett EU-land blir utsatt för ett terroristattentat så skall alla EU-länder ställa upp med alla möjliga medel. Om Lissabonfördraget gällt idag hade vi kanske redan varit inblandade i Irak-kriget.                                         

När vi talar med folk från alla möjliga olika samhällsklasser så är det oroväckande få som känner till det nya förslaget. Varför sägs det så lite om det här som förändrar så mycket? Vi har rätt att veta hur vår gemensamma framtid ser ut, har vi inte det? Svenska soldater finns redan i Tchad och Afghanistan, men vill vi bekosta och ställa svenska soldater till EU: s förfogande? Vill vi ha en EU president, som vi varken kan rösta fram eller rösta bort? Det här är frågor som varje svensk medborgare bör diskutera och reflektera över. Utvecklingen som vi ser går tydligt mot något som kan liknas vid det Amerikanska systemet och deras förenta stater. Forstsätter den här utvecklingen och utvecklingen kommer att fortsätta. Då kommer vi nog i framtiden att mer och mer mista vår nationella integritet. Tycka vad man tycka vill, men nog är svenska folket förtjänta av en folkomröstning i frågan.