LFT arkiv


Denna artikel har publicerats i Läsarnas Fria Tidning - en tidning som helt byggde på medborgarjournalistik. Idag är Läsarnas Fria nedlagd, men arkivet är tillgängligt på Fria Tidningar.

Krönika
Toni Lappalainen

Läsarnas Fria

Krönika: "Regeringens luftslott personifierat"

Ilska. Skam. Besvikelse. Feghet. Vilsna lycksökare. Det är många synonymer som "poppar" i samband med att man läser om folkhälsominister Maria Larssons psykiatrisatsning i den nya folkhälsopropositionen.

 

Inte nog med att man i ett vilseledande pressmeddelande lanserar ett förslag som i princip enbart innehåller en rubrik och en rekommendation om fortsatt utredning hos socialstyrelsen, utan redan 2005 pressenterade Sveriges Fontänhus "nolltolerans för självmord". Då i samband med utredningen som låg till grund för de sk. Miltonpengarna.
Eftersom jag själv satt i det expertråd som styrgruppen konsulterade i miltonsatsningen för Sörmland så vet jag att vi lade fram ett förslag med liknande titel men med ett preciserat innehåll, något som regeringen inte lyckats med.
Maria Larssons förslag som pressenterades på Rosenbad den 12 mars i regeringens folkhälsoproposition hånar i mitt tycke psykiatrin, de drabbade och dess anhöriga. Man beskriver i denna proposition att man skall satsa på utbildning för anhöriga mfl. Så dessa skall bistå med sk. "första hjälpen" i suicideprevention, det betyder i princip att man återigen smiter ifrån ansvaret och förflyttar problematiken från ett ställe till ett annat istället för satsa på de nödvändiga resurserna som måste in i psykiatrin.
Under februarimånad kunde vi från psykologiförbundets ordförande Lars Ahlin höra den alarmerande situation som just råder inom psykiatrin. Han berättade att över en miljon människor söker vård för psykisk ohälsa varje år i Sverige och att vi endast har 100 legitimerade psykologer i landstingets regi, det säger sig självt att det inte går i hop. Det här är ingen nyhet för någon som har någorlunda koll på den situation som råder inom svenska psykiatrin just nu, trots detta tycks det ha undgått regeringen eftersom inga satsningar inom denna sektor är aktuell och inte har vi heller sett något resultat av Göran Hägglunds utlovade insatser för året.
Jag ger regeringen en stående ovation för att dem åtminstone har tagit in begreppet i sin proposition, däremot kan jag inte acceptera att den inte betyder något.
När vi 2005 via Sverige Fontänhus gjorde upp ett förslag till styrgrupp Sörmland i Miltonsatningen pekade vi på den satsning som vägverket gjort i trafiken. Där hade man sedan länge nolltolerans och har gjort enorma insatser för att undvika dödsfall. Förslaget avfärdades då man ansåg "att det inte gick att jämföra de mänskliga faktorerna i dessa två satsningar".
 
Så om man på några rader skall försöka förklara det regeringen vill så skulle det se ut så här:
Dem vill utbilda föräldrar och anhöriga i ”första hjälpen” så att de sedan kan ta ansvaret för att se till patienten i fråga får sin vård. Redan smiter man från ansvarsfrågan. Det hade väl någonstans varit acceptabelt om det funnits resurser som kunde tagit hand om de drabbade efter att de upptäckts på dåligt, men som psykologiförbundet säger så finns där inget. Det är dags för regeringen att sätta sig ner och erkänna: Vi kan inget om det här, hjälp oss!
 
 
 

 

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Debatt
:

Är public service-anställda bättre på att googla?

Olika perspektiv på samma sak – i Frias nya satsning "duellen" lyfts frågor från olika vinklar.Olika perspektiv på samma sak – i Frias nya satsning "duellen" lyfts frågor från olika vinklar. Först ut är skribenterna Jens Ganman och Sargon de Basso som har olika syn på public service existensberättigande. Sargon de Basso är av åsikten att berörda mediekanaler fyller en viktig funktion eftersom han anser att de är de enda som har någorlunda hederlighet och ansvarskänsla. Här delar Jens Ganman med sig av varför han snarare tycker att de statligt stödda mediebolagen helt har spelat ut sin roll.

Debatt
:

Public service har bäst pressetik

Olika perspektiv på samma sak – i Frias nya satsning "duellen" lyfts frågor från olika vinklar. Först ut är skribenterna Jens Ganman och Sargon De Basso som har olika syn på public service existensberättigande. Jens Ganman tycker att de statligt stödda mediebolagen har spelat ut sin roll. Här delar Sargon De Basso med sig av sitt resonemang kring varför han är av motsatt åsikt.

© 2026 Stockholms Fria