I Skåne ligger byarna tätare men Jantelagen är inte mindre sträng för det. Man kollar varandra i de små byarna och man vet varandras turer i de större metropolerna. Men ömheten finns också där. Ömheten som är en del av det sociala nätet och den sociala kontrollen.

Mindre ofta finns det idag någon som i konst målar, uttrycker byarna. Byarna sådana de varit, eller kanske ännu är. Som gestaltar byarnas svinnande poesi.

Jo, en finns det; Anders Ekelund. I Baskemölla växte han upp och Baskemölla har han skildrat i bild efter bild. Det har han gjort rakt, ömsint och med hatkärlek.

Byns husgavlar glimmar i solen, träden skiftar i färg, kafferepen har han hört eka i gränderna och missionsförbundets symöten har han kikat på. Bageriet fanns med sin väldoft och människor krängde på och av sin längtan och otålighet. Livet var nära i hans by. Zigenarna kom och slog läger, förtennade, spådde och stack igen.

Detta har Anders Ekelund sett och målat. Han har målat det grant och poetiskt, litterärt och starkt i anden. Jag tror han kommer att bli en skånsk bygdemålare av rang. En skildrare av människans vardag och eviga längtan.