LFT arkiv


Denna artikel har publicerats i Läsarnas Fria Tidning - en tidning som helt byggde på medborgarjournalistik. Idag är Läsarnas Fria nedlagd, men arkivet är tillgängligt på Fria Tidningar.

Debatt
Robert Olsson - Malmö

Läsarnas Fria

Djurrättarnas plats i förstamajtågen

1 maj passerade och kampens nävar höjdes i skyn under gemensam flagg för en gångs skull. För hur är det egentligen resten av året? Varför finner vi inte kämparna sida vid sida under kalla hösteftermiddagar på samma sätt som en röd dag i maj? Visst är det så att folk prioriterar efter jobb och dyligt och lever efter traditioner, men det finns också vida erkända resonemang kring vad som egentligen är en del av den riktiga kampen. Vad är egentligen en fråga värd att kämpa för?

Efter 1 maj i år fick jag höra att vi dels var mest uppskattade och dels oönskade i tåget. Det klappades på våra ryggar för våran peppande sånginsats bland andra till stora delar tysta skaror i tåget, samtidigt som det fnystes nåt om att vår kamp ej hade nåt med arbetarkamp att göra.

Jag är djurrättare. Vi gick under fanan Antispeciesistisk Aktion. Det innebär att vi ser att det finns en inneboende rättighet till liv i varje levande individ oavsett om dessa individer är mänskliga eller ickemänskliga djur. Enbart det faktum att en gris är en gris ska inte göra denna gris undantagen rätten till sitt eget liv.

Antispeciesism innebär att vi är emot speciesism som är begreppet för diskriminering pga art. Att exempelvis anse att den ovan nämnda grisen saknar rätt till liv just pga att den är gris, att den är av annan art än människa, är att ha en speciesistisk världssyn. Den är för många djurrättare jämställd med en rasistisk världssyn där diskriminering sker pga etnisk tillhörighet.

Jag skulle vilja säga att för det stora flertalet djurrättare är den antirasistiska kampen lika självklar som den antispeciesistiska. Kampen för människors rättigheter pågår med andra ord parallellt med kampen för andra djurs rättigheter. Vi ser det självklara i att det ena inte går att separera från det andra. Människan är ett djur vilket gör att människorättskampen, därmed även arbetarnas kamp, är en del av djurrättskampen, inte tvärtom eller på något annat sätt.

Jag blir därför ledsen och besviken då röster hörs från våra led om att vi inte skulle få plats, att vår kamp inte skulle vara ”värdig” nog. Arbetarnas kamp, precis som kampen för kvinnors jämställdhet, rätten till asyl m m är en del av djurrättskampen. Att mena att djurrätt då inte har en del i 1majtåget är som att kapa den gren som man sitter på.

Robert Olsson - Malmö

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Debatt
:

Är public service-anställda bättre på att googla?

Olika perspektiv på samma sak – i Frias nya satsning "duellen" lyfts frågor från olika vinklar.Olika perspektiv på samma sak – i Frias nya satsning "duellen" lyfts frågor från olika vinklar. Först ut är skribenterna Jens Ganman och Sargon de Basso som har olika syn på public service existensberättigande. Sargon de Basso är av åsikten att berörda mediekanaler fyller en viktig funktion eftersom han anser att de är de enda som har någorlunda hederlighet och ansvarskänsla. Här delar Jens Ganman med sig av varför han snarare tycker att de statligt stödda mediebolagen helt har spelat ut sin roll.

Debatt
:

Public service har bäst pressetik

Olika perspektiv på samma sak – i Frias nya satsning "duellen" lyfts frågor från olika vinklar. Först ut är skribenterna Jens Ganman och Sargon De Basso som har olika syn på public service existensberättigande. Jens Ganman tycker att de statligt stödda mediebolagen har spelat ut sin roll. Här delar Sargon De Basso med sig av sitt resonemang kring varför han är av motsatt åsikt.

© 2026 Stockholms Fria