Jag har den otroliga turen att ha en sjukdom som fullständigt torkar ut tårkanalerna. Jag kan inte gråta. Jag kan inte skåda. Jag kan inte se film eller tv.

Allt kommer till mig på radio, på P1. På helt allvar diskuterar där vuxna människor en uppdiktad Samanthas Gucci-Armani-förhållande till män, som om hon vore levande och en modell för vår kvinnliga tillvaro och feminismens frigjorda begär till dyra väskor.

Vilken värld lever dessa radiodebattanter i?

Kom med på Linje Åtta till Kastanjegården. Slut ögonen. Var utan tårar. Lyssna. Fast jag ville gråta.

Två killröster: "Vi vet vem du är! Du talade med en annan, när jag ville tala med dig!"

"Men jag sällskapar inte med dig!" Tjejrösten var full av försvar, från under mattan och killarna var ovanpå.

"Vi vet vem du är! Du talar med andra!"

"Jag sällskapar inte med dig!"

"Vi vet vem du är!"

"Jag talade med min bror!Jag är inte som ni tror! Jag är singel! Jag lever i celibat!"

Detta är utdrag ur en lång mobbe-sekvens på en helt vanlig buss.

Tjejen lät sig köras över, helt utblottad och berövad på sin heder och ära, för hon hade inte lytt kill-lagen - att vara inställsam och inte svara på mobilen, när han ville ha henne.

Tjejen trodde på killarnas verklighet av helt vanliga psykiska övergrepp. Hon fann sig i den. Hon ursäktade sig. Då hon gick av bussen, kröp hon som en piskad hund.

Kom hit, P1- med era City-sex-problem för bättre ställd medelklass. Kom och se verkligheten.

Jag välsignar ödet som låter mig slippa se City-sexarna. Dessa kvinnor är faktiskt skådisar. De är inga verkliga figurer. Måtte P1 hädanefter diskutera levande människor, inte figurer som repetarar ett manus.

Jag hade engång en kompis. Hon kom från under den kala kastanjen. Nu är hon död. Hon lydde männens lag. Då hon var liten fick hon inte betalt. Då hon blev stor, lystes hennes hjärna upp av heroin och hennes sköte blev en passage till nästa spruta. En man frälste henne, en misantropisk horkund,skröt med hennes frälsning. Hon blev avtänd, skötsam. Då var hon inte rolig längre, så han hällde ut henne. Hon ägde en bag och ett minne om en ståplats under en kal kastanj. För att fixa ett sånt liv, måste man vara hårt drogad.

Hon är död nu.

På reklampälarna exponeras lyxbrudar med bottox-tuttar. Fråga killarna: "Får man våldta henne?"

"Väl - hon håller ju inte på sig. Vi vet ju vem hon är."

När tjejen glittrar som allra mest i sin mest glänsande läpp-putande silicon-roll, då är hon som mest utsatt. Då vet alla "vem hon är."

I den riktiga sex and the city, där kör killarna över bruden. Måtte P 1 kliva ner från den överdrömska  medelklasspallen, se verkligheten och stämpla med rabattkort på Linje Åtta till Kastanjegården.

City finns där. Sex finns där. Fråssa i det. Fråssa i verkligheten.

Sidsel Bryde, hemmahörande vid Linje Åtta.