I likhet med Mats Höglund har jag har också funderat över varför jag, som läst i fyra år till min magisterexamen i kulturjournalistik, ska behöva nöja mig med att bli gratis publicerad. Samtidigt känner jag mig tacksam.
Ofta tänker jag att konstnärlig verksamhet bygger på att pengar inte finns med i bilden. Jag menar äkta konst – men så är det ju inte heller?
Alla behöver pengar till mat och kläder, hem och hygien åt sig och sin familj. Vi lever i ett kapitalistiskt samhälle, vare sig vi vill det eller inte. Jag hoppas att det här slutligen ska leda fram till ett jobb mot betalning. Jag är medveten om att dessa medier har en relativt liten budget. Det kan väl hända att väldigt många journalister i dag hade år då de tragglade gratis på sin fritid. Dessutom verkar det som om heltidsarbetande journalister måste utstå mycket stress.
Det är modigt av Mats Höglund att ta upp detta ämne, och därmed föra mångas talan. Diskussionen är bra, men kanske inte helt realistisk. Folk sänker nog inte sina löner helt enkelt. Hade vi inte redaktionen, skulle ingenting fungera. Det känns för mig lite konstigt att kritisera den hand som föder oss (vår kreativa ugn), om jag ska uttrycka mig bildligt. Det är nog många tidningar som har det väldigt knapert i början. Man vill ju komma ifrån det där med krav och prestige med LFT, om jag förstår saken rätt. Uppmuntra människor som saknar ”rätt” utbildning, men som gillar att skriva/fota och som annars inte skulle få möjlighet att göra sin röst hörd. Kanske vore det synd på något sätt att ta det ifrån dem. Många skulle nog sorteras bort, och i nuläget behövs alla.