I boken Lärarna av Hans Lagerberg läser jag om skolmannen och liberale politikern Fridtjuv Berg (1851–1916), som var tongivande i Sveriges allmänna folkskollärarförening (SAF) som bildades 1880.

”Hans ideal var en gemensam bottenskola för alla. Det var en gammal tanke, att alla oberoende av klass borde gå i samma skola.” Berg förstod att folkskolan skulle få ordentliga resurser först när de bättre situerade fick personligt intresse av den – han påstod att en läroverkselev kostade samhället lika mycket som 153 folkskoleelever. Berg menade också att om individer från olika klasser möttes i skolan, skulle de sluta betrakta varandra som ”två fientliga raser” – en bottenskola kunde ena nationen. Därför förordade han att skolan skulle vara sammanhållen de första sex åren.

Liberalen Fridtjuv Berg talade vid premiären för förstamajdemonstrationerna på Gärdet 1890 och sa att han förstod att publiken tyckte det var märkligt att han, en glasögonman, stod där. Han berättade att han ville visa att ”hjärnans arbetare” inte var fiender till ”handens” – han ansåg att arbetarna gjorde rätt som demonstrerade för åttatimmarsdagen, för vem orkar med längre arbetsdagar och även fostra sina barn och bilda sig själv?

Efter detta tal krävde Stockholms präster att Berg skulle få sig en skrapa av folkskolestyrelsen, men han försvarade sin yttrandefrihet – ”en svensk folkskollärare talar med vem han vill och skolstyrelsen har inget med lärarens politiska eller religiösa uppfattning att göra.”

Jag stannar upp där. Vi lever i dag i ett samhälle där den ”gemensamma bottenskolan” är på väg att försvinna. Kommunerna sparar in på extra resurser till barn med särskilda svårigheter, klasserna blir större, lärarna får fler administrativa uppgifter – de har nu även fått börja vikariera för varandra. Skolor stängs för att kommunerna i besparingssyfte säger att de ”vill satsa mer på mänskliga resurser än på byggnader”. Skolan utarmas.

Genom friskolereformen gavs vi möjligheten att skapa egna skolor med en annan slags pedagogik. Resultatet av detta är att friskolorna drar pengar och elever från den kommunala grundskolan, som nu får göra ytterligare besparingar. De som har det bättre ställt väljer oftare friskolor, som numera drivs i vinstsyfte, där de kan slippa ifrån stökiga barn, barn med invandrarbakgrund eller med olika funktionshinder. Vi har på så sätt fått tillbaka privatskolorna.

Även om en del av friskolornas rektorer och lärare är socialdemokrater, är det ingen av dem som längre håller tal på förstamajdemonstrationerna och den lärare som värnar om yttrandefriheten trakasseras av dem som sitter högre upp. Inte ens de socialdemokratiska politikerna tar längre strid. Inte heller vänsterpartiet eller miljöpartiet.