LFT arkiv


Denna artikel har publicerats i Läsarnas Fria Tidning - en tidning som helt byggde på medborgarjournalistik. Idag är Läsarnas Fria nedlagd, men arkivet är tillgängligt på Fria Tidningar.

Debatt
Diana Olofsson

Läsarnas Fria

Barn ska gå säkra – inte bara på nätet

Visst är det bra att politikerna tar i med hårdhandskarna och skärper åtgärderna mot ”fula gubbar” som raggar barn på nätet, men varför reagerar de inte på samma sätt mot svenska sexturister? Vi måste ta vårt ansvar gentemot barn som våldtas av svenskar – oavsett var i världen detta inträffar, menar Diana Olofsson.

Hur sjukt kan ett samhälle egentligen bli? Samtidigt som åtgärder mot gromning – att vuxna tar kontakt med barn i sexuellt syfte på nätet – stärks, uppskattar organisationen ECPAT att svenskar begår 5 – 6 000 sexualbrott mot barn varje år. Utan att någon agerar. Att svenska barn får skydd på nätet är tydligen viktigare än att ge skydd till alla de barn som varje dag blir utnyttjade utomlands av semestrande svenskar.

EU ska använda 580 miljoner kronor för att både motverka mobbning mot barn och gromning på nätet. Justitieminister Beatrice Ask vill ha upp till ett års fängelse för dessa ”fula gubbar”, som hon kallar dem.

Man kan inte bli annat än glad för att dessa åtgärder vidtas. Självklart är det viktigt att förhindra gromning. Och att dessutom bestraffa förövarna är att markera att gromning inte accepteras. Nätet ska inte vara ett tillhåll för fula gubbar och kvinnor som vill leva ut sina perversa fantasier. Speciellt inte när det handlar om barn.

Däremot görs ingenting mot de sexuella övergrepp som sker mot barn utomlands. Just nu. I denna sekund. Med stor sannolikhet av en svensk. Med säkerhet av någon som på sin semester njuter av det som är annorlunda och exotiskt på en plats långt borta. Där en övertygande röst hörs som säger att barnen inte är riktigt likadana som svenska barn. De behöver ju pengarna. Hur ska de annars klara sig? Ge och ta. Du får en hundring av mig. Jag får en avsugning av dig. Ge och ta. På Sri Lanka är svenskarna ökända. Där är skandinav detsamma som sexköpare.

Trots att det uppskattas att svenskar står för 5 – 6 000 sexköp varje år av barn under 18 år, görs ingenting. För svårt? För långt borta? Det har väl inget med Sverige att göra?

Jo, det har det. Vi har ett ansvar. I Sverige har vi en extraterritoriell lagstiftning som innebär att svenskar kan dömas i Sverige för sexualbrott mot barn begångna utomlands, även om handlingen inte är olaglig i gärningslandet. 

En rapport från Juridiska institutionen vid Stockholms universitet 2008 visar att det är straffritt att begå dylika övergrepp. Trots lagen åtalas inte de sexturistande svenskarna. Istället lägger åklagarna ofta ner ärenden, även om information om offer eller förövare finns. I flera fall vet den misstänkte inte ens om att han har varit misstänkt.

Att åtgärda gromning är bra. Men när det kommer till sexturismen är det som med de tre aporna. Den ena håller för sina öron, den andra för sin mun och den tredje gömmer sina ögon i sina händer.

Det är så vi gör i Sverige. Vi blundar, håller käften och slutar lyssna när något blir för tabu och känsligt. Saker som är känsliga talas det inte om, vilket ökar detta stora problem som vi alla borde ta ansvar för.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Debatt
:

Är public service-anställda bättre på att googla?

Olika perspektiv på samma sak – i Frias nya satsning "duellen" lyfts frågor från olika vinklar.Olika perspektiv på samma sak – i Frias nya satsning "duellen" lyfts frågor från olika vinklar. Först ut är skribenterna Jens Ganman och Sargon de Basso som har olika syn på public service existensberättigande. Sargon de Basso är av åsikten att berörda mediekanaler fyller en viktig funktion eftersom han anser att de är de enda som har någorlunda hederlighet och ansvarskänsla. Här delar Jens Ganman med sig av varför han snarare tycker att de statligt stödda mediebolagen helt har spelat ut sin roll.

Debatt
:

Public service har bäst pressetik

Olika perspektiv på samma sak – i Frias nya satsning "duellen" lyfts frågor från olika vinklar. Först ut är skribenterna Jens Ganman och Sargon De Basso som har olika syn på public service existensberättigande. Jens Ganman tycker att de statligt stödda mediebolagen har spelat ut sin roll. Här delar Sargon De Basso med sig av sitt resonemang kring varför han är av motsatt åsikt.

© 2026 Stockholms Fria