Den senaste tiden har FRA- och signalspaningslagen åter igen varit synnerligen aktuell och frågan kommer att debatteras under hela valrörelsen 2010. Den norska avdelningen av ICJ, Internationella juristkommissionen, anmäler Sverige till Europadomstolen eftersom man anser det vara en kränkning av norska medborgare att deras trafik kan avlyssnas. Man ansluter sig på så sätt till det klagomål som tidigare ingivits av Centrum för rättvisas jurister.

Notera att ICJ nämner kombinationseffekten av två lagar, FRA- och datalagringslagen, som utgörandes ett mycket stort hot mot den personliga integriteten. Lägg sedan till de övriga närmare 40 olika inskränkningarna som gjorts avseende integritet och frihet under de senaste åren och en otäck bild tecknas.

Det är mot den bakgrunden inte konstigt att till och med lagrådet känner att, citat, ”det är svårt att få en samlad bild av lagstiftningen på området och omfattningen av det intrång i grundlagsskyddet som en enskild sammantaget kan drabbas av genom olika tvångsåtgärder.” Lagrådets kommentar innebär också att möjligheten att lagen fälls i Europadomstolen framstår som allt mer trolig. Ett av de krav som europakonventionen ställer är att en lag ska vara tydlig och förutsebar till sina konsekvenser.

Sju socialdemokrater har lämnat en mycket välskriven motion till sin partikongress i oktober, som borde ge alliansens ledamöter stora skälvan då motionen, om den antas av kongressen, i ett slag ger oppositionen ett enormt övertag i integritetsdebatten.

Nästa större FRA-händelse och nyhet var att Anders Björck beslutade att avgå som ordförande för Försvarets underrättelsenämnd (FUN) som har till uppgift att vara en av alla FRA:s granskare.

Samma dag kom även Internationella juristkommissionens rapport som bekräftar att västvärlden gått för långt i stiftandet av antiterrorlagar. De bryter inte bara mot de mänskliga rättigheterna utan är dessutom odemokratiska, blir kommissionens slutsats. Samma bedömning har tidigare Europarådets granskare gjort.

Detta är ytterligare belägg för att till exempel FRA-lagen är våldsamt överdriven i sin omfattning med avlyssningsmöjlighet av alla.

I en artikel i The telegraph berättas att den tidigare chefen för den brittiska underrättelsetjänsten MI5, Dame Stella Rimington, varnar för att rädslan för terrorism utnyttjas av politikerna för att montera ned de medborgerliga rättigheterna och bygga upp en polisstat. Hon har till en spansk tidning sagt att när politikerna gör så att människor lever i rädsla och blir lidande under en polisstat, så har de åstadkommit precis det som terroristerna vill.

Den 18 februari kritiserade Tidningsutgivarna och Journalistförbundet regeringens nya förslag till signalspaningslag i en artikel på DN debatt. I den skriver de:

”Alliansens nya förslag har allvarliga brister. Förslagen riskerar att leda till att såväl Tryckfrihetsförordningen (TF) som Yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) urholkas. Vi får en lag som i praktiken innebär att vi i förväg vet att anonyma källor kan röjas och att grundlagsskyddet då inte kommer att gälla. Den signal våra folkvalda sänder till väljarna blir då att det där med tystnadsplikt och källskydd är, när det väl kommer till kritan, inte så viktigt. Om regering och riksdag anser att signalspaning är viktigare än våra grundlagar borde de vara ärliga och säga det rakt ut till svenska folket.”

Europaparlamentets utskott för medborgerliga fri- och rättigheter (LIBE) beslutade den 18/2-09 att rekommendera rådet att uppmana medlemsstaterna att respektera den personliga integriteten på internet. Utskottet beslutade att övervakning av internettrafiken endast får ske vid brottsmisstanke och som ett led i en rättsprocess efter domstolsbeslut. Brottsbekämpning på internet måste också stå i proportion till brottet som utreds.

Beslutet är helt oförenligt med den utformning den svenska FRA-lagen har i dag. Flera tunga remissinstanser som Datainspektionen, Tullverket och hovrätten i Skåne har också under februari månad i sina remissvar underkänt förslagen till ändringar i lagen.

Är regeringen så desperat i sin iver att införa och genomföra den totala avlyssning och kontroll som lagen fortfarande innebär, att man rent ut sagt skiter i hur lagen är utformad bara man får koppla in sladdarna? Vad tyder det i så fall på? Att lagen oavsett innehåll och utseende enbart är ett bländverk som man ändå aldrig har haft för avsikt att följa?

Faktum är att detta snart är den absolut enda återstående rimliga och logiska förklaringen till regeringens agerande. Alla andra förklaringar tycker jag vid det här laget är prövade och förkastade.