Lissabonfördraget är inte att föredra
Man kan ibland undra om demokrati bara är ett ord utan innehåll eller ett opium för folket. Sättet som Lissabonfördraget har hanterats på är i vilket fall som helst högst odemokratiskt. När den offentliga makten förflyttas till byråkraterna i Bryssel hade en folkomröstning definitivt varit på sin plats, skriver Adam Kåberg.
Först hette det EU-konstitutionen och röstades ned i folkomröstningar i både Frankrike och Nederländerna år 2005. Då lades EU-konstitutionen på is ett tag, paketerades om och presenterades senare som Lissabonfördraget. För att citera Margot Wallström: ”Det är väsentligen samma förslag som den gamla EU-konstitutionen.” Eller Angela Merkel: ”Substansen i EU-konstitutionen är bevarad. Det är ett faktum.”
Och det är ett faktum. 96 procent av innehållet i Lissabonfördraget är det samma som det i EU-konstitutionen. Skillnaden är att den här gången tillfrågas inte folket. Bara ett land tilläts folkomrösta eftersom deras grundlag kräver det – Irland. Och där sa folket nej. Men istället för att ta ett nej för ett nej så fortsätter man nu ratificeringsprocessen. Den 20 november 2008 antog Sveriges riksdag Lissabonfördraget, men också enligt svensk grundlag ska all offentlig makt utgå från folket. Då kan man tycka att en folkomröstning hade varit på sin plats, eftersom Lissabonfördraget innebär en maktförflyttning från folket i Sverige till byråkraterna i Bryssel.
Tittar man på hur partierna röstade så märks en viss osäkerhet inom kristdemokraterna och centerpartiet. Sven Bergström (c) röstade till och med nej. Bland socialdemokraterna var hela 27 ledamöter frånvarande och åtta avstod från att rösta, jämfört med moderaterna där bara nio ledamöter var frånvarande och ingen avstod. Miljöpartiet och vänsterpartiet röstade båda nej, med bara tre ledamöter frånvarande sammanlagt. Man kan tänka sig att partipiskorna ven och att många som ville rösta nej inte vågade. Istället valde de att frånvara eller att avstå.
Men vad är då Lissabonfördraget? Jo, det är EU:s nya grundlag och bildandet av Europas förenta stater. Så här beskrivs fördraget av Hans Lindqvist (c), före detta EU-parlamentariker: ”Grundlagsförslaget ger EU den konstitutionella formen av en stat. De kosmetiska förändringar som gjorts, där flagga, hymn, nationaldag och ordet konstitution tagits bort, ändrar inte sakinnehållet i grundlagsfördraget.”
EU får en president, en gemensam utrikesminister och ett gemensamt försvar. Det innebär slutet för den militära alliansfriheten. Alla länder, även Sverige, får Euron som valuta fast vi sa nej till detta i en folkomröstning år 2003.
Lissabonfördraget innebär att Sverige hamnar under EU:s lagar, och i EU:s stadgar saknas exempelvis demonstrationsfriheten, den i vårt land grundlagsskyddade rätten att anordna och delta i demonstration på allmän plats. Likaså saknas skyddet mot hemlig avlyssning, skyddet mot åsiktsregistrering och skyddet mot godtyckligt frihetsberövande.
Tre länder har alltså redan röstat emot fördraget. Först Frankrike och Nederländerna. Det löste man genom att byta namn på förslaget och ta bort folkomröstningarna. Och nu senast röstade Irland nej. Detta ignorerades och man fortsatte ratificeringsprocessen för att sätta press på Irland och tvinga dem till att ha en ny omröstning.
Är detta demokrati? Irland kommer att ha sin andra folkomröstning hösten 2009, under tiden som Sverige är EU-ordförandeland. Om Irland säger nej igen, är frågan vad konstitutionen/fördraget kommer att heta nästa gång.
