LFT arkiv


Denna artikel har publicerats i Läsarnas Fria Tidning - en tidning som helt byggde på medborgarjournalistik. Idag är Läsarnas Fria nedlagd, men arkivet är tillgängligt på Fria Tidningar.

Tala till punkt
Bengt Eriksson

  • Gösta och Astrid följer vad Kurt och Inger har för sig på Torremolinos via ”Google-hometravel” på sin gigantiska plasma-TV.
Läsarnas Fria

Direktsänd framtidsfylla

Bengt Eriksson har skrivit en satir om en tänkbar framtida värld där vi kan ha koll på allt och alla – vilket kanske kan bli ett nytt folknöje. De tekniska möjligheterna finns redan. Frågan är bara hur långt det kommer att gå. Kanske så långt som i denna historia?

Gösta och Astrid bor i en liten håla i södra Sverige, Blekeby heter det av gud bortglömda stället. De är båda i övre medelåldern – det är väl cirka 30 hus i byn och alla känner varandra utan och innan. Erik och Karin är närmsta grannarna till Gösta och Astrid. Det är oktoberdag och Erik går på en eftermiddagspromenad och passerar då huset där Gösta och Astrid bor. Gösta är i färd med att lotsa in några byggjobbare på tomten.

”Va håller du på med” frågar Erik. ”Ska du bygga om garaget?”

”Nej, nej”, säger Gösta. ”Vi har sålt bilarna och istället byggt en inomhuspool!”

”Pool?”, säger Erik.

”Ja, har du inte det nya reseprogrammet?”, säger Gösta.

”Va då för ett reseprogram, säger Erik undrande.

”Du måste hänga med, det är nya trenden nu förstår du Erik – otroligt och kanonkul. Vi har beställt en enormt stor plasmaskärm 4x2,5 meter, en sån där widescreen som ska hänga precis ovanför poolen till det nya reseköret Google-hometravel.

Erik fattar noll! Gösta förklarar, men Erik fattar fortfarande inte ett dugg. Erik går hem till frun Karin och förklarar att grannen Gösta har blivit galen. Karin menar att Gösta alltid varit helknäpp – han och hans fru är helsjuka!


Gösta och Astrid har just prenumererat på det senaste från Google-hometravel och kan knappt vänta med att logga in på denna ”resmöjlighet” som de köpt. I abonnemanget ingår ”See your friend” och ”Zoom-terapi”. I paketet ingår även temperaturanläggning som ger rummet exakt den temperatur som det resemål man just loggat in på.

Nu är poolen fylld med vatten och den enorma storbildsskärmen hänger som ett jättelandskap precis ovanför. Det är lördag och invigningskväll. Äntligen klart! Gösta skakar av nyfikenhet.

”Astrid”, skränar Gösta – ”kom, jag har loggat in på Total-Google. Var det inte så att Inger och Kurt skulle åka till Torremolinos?”

Inger är hemmafru och Kurt är kamrer på kommunen.

”Jo”, säger Astrid, ”det är mörkt i deras hus så de har väl stuckit iväg”.

”Då åker vi dit direkt”, säger Gösta.

De byter om till enbart badbyxor och bikini, slår sig ner i de nyinköpta solstolarna intill poolen och häller upp egenhändigt blandade drinkar som om de satt i varma Spanien.

”Skål Astrid”, säger Gösta. ”Torremolinos nästa”.


Klockan är sju på kvällen, och den spanska kvällen är ju ljummen – så också i ”Google-rummet”.

”Astrid, vad har Inger och Kurt för mobilnummer?”

”Vadå?”, säger Astrid.

”Jo, med programmet see your friend blinkar en stjärna på skärmen om de svarar, och då är det bara att aktivera programmet Zoom-terapi så zoomar vi in dem in på bara skinnet.

Astrid kommer med mobilnumret – Gösta kastar sej över telefonen och ringer. Det är Kurt som svarar:

”Hej Gösta är det du, hur har ni det i kalla och regniga Sverige?”

”Nja, vi försöker stå ut”, säger Gösta och har svårt att hålla sig för skratt eftersom han samtidigt med ledning av mobiltelefonens position zoomar in Kurt på en gata i Torremolinos och ser att han redan har problem med att gå rakt. Gösta blir euforisk av det han ser och håller för luren och viskar till Astrid:

”Detta är bara för bra för att vara sant. Den präktige och snåle Kurt, som aldrig ens kommer att skaffa sig en dator, är nu huvudperson hemma hos oss i direktsändning. Fan va kul!”

”Jo... du Kurt”, säger Gösta, ”jag vet om en otroligt bra och billig restaurang i Torremolinos”.

”Schysst”, säger Kurt, ”vad heter den och var ligger den?”.

Gösta har läst igenom hela listan med Google-restauranger och föreslår en svensk restaurang som heter Snål-Johan. Gösta ger Kurt en exakt vägbeskrivning dit. Kurts fru Inger, som lyssnar på samtalet, kan inte för sitt liv begripa att de oberesta Gösta och Astrid kan veta var matställena ligger i Torremolinos.

”Ah”, säger Kurt, ”även om de inte reser utanför byn så har de en massa böcker som torrbollarna ideligen bläddrar i – skit i dem nu, vi går in på Snål-Johan och smörjer oss. Å hemma regnar det som vanligt... haha, stackars Gösta och Astrid!”


Det Kurt och Inger inte vet är att Snål-Johan är en av de restauranger som är uppkopplad på Googles Zoom-terapi. Gösta har nu loggat in på just den restaurangen där man kan zooma in vilket bord man vill. Han hittar snabbt det bord där Kurt och Inger slagit sig ner. Astrid ber Gösta zooma in menyn.

”Kunde just tänka det”, säger Gösta, ”Kurt sitter och pekar på barnmenyn med köttbullar och makaroner bara för att det helst inte ska kosta någonting. Vad pinsamt, det blir barnmenyn för dem båda – Inger är jättearg, men det är Kurt som bestämmer, snål som han är. Men däremot beställer han en enliters-karaff med husets rödvin!”

”Men”, säger Astrid, ”är inte Kurt nykterist?”.

”Jo, vissst är ha... an det”, sluddrar Gösta som nu börjar bli påverkad av alla spanska drinkar.

Det ringer på dörren hos Gösta och Astrid.

”Öppnar du Gösta?”, ropar Astrid.

Iförd endast badbyxor, solglasögon, Googles reklamhatt och en drink i handen vräker Gösta upp dörren med en smäll, samtidigt som han böjer sig lite bakåt och vrålsjunger VOLAREEEE… med en enorm stämma rakt ut i kvällsmörkret.

”Är det nå..ån hää..är?”, hickar Gösta?

Men det är knäpptyst. Gösta drar igen dörren med en smäll och går tillbaka mot poolrummet. Han har lite svårt att se med solglasögonen på, och det han absolut inte ser är att deras katt Wellpapp, som han kallas, lagt sig på golvet mellan dörröppningen till poolrummet och poolen. Gösta sparkar högerfoten rakt på katten och tappar balansen totalt. Framstupa står han på öronen rakt i poolen med ett enormt magplask. När han väl trasslat sej upp till ytan ligger både hatten och solglasögonen och flyter, men han har fortfarande drinkglaset i handen fast tomt.

”Astrid, nu får du..hu grat..tulera mej!”

”Till vadå”, undrar Astrid.

”Till min pool-mag!”

det ringer återigen på dörren.

”Äh va fan är detta – nån idiot som busringer?”

Nu är Gösta vansinnig. Genomblöt kutar han genom huset, vräker än en gång upp dörren och ropar i mörkret.

”Ska du ha på käften din jävla terrorist!”

Då får han se grannen Erik stå mitt ute på gräsmattan med öppen mun alldeles tyst.

”Var det du som ringde på, och varför står du mitt ute på gräsmattan” undrar Gösta.

”Nja, jo”, säger Erik lite chockad, ”när jag ringde på för en stund sedan fick jag dörren rätt i fejset och hamnade mitt i er fina rosenrabatt som jag nu tänkte göra ett försök att reparera. Men du Gösta – inte visste jag att du hade en så enorm sångröst. Hur mår du egentligen? Badbyxor och genomblöt? Klockan åtta en höstkväll! Öh…du Gösta, jag tror jag kommer en annan dag och pratar lite. Jag tror jag ska gå nu…vi ses!”

När Erik kommer hem till frun Karin tittar hon storögt på sin man:

”Och var har du varit om man får fråga?”

”Hos Gösta”, stammar Erik.

”Jasså du har varit där och supit. Du kan ju knappt stå upp, du verkar ju alldeles yr i huvudet, och lerig och skitig är du också.

Men Erik försvarar sig:

”Jag har bara ringt på dörren två gånger hos Gösta, men jag skulle inte ringt på första gången för då…”

Erik blir avbruten, och Karin läser hela lagen för honom hur det kan gå med spritfester, och grälet är i full gång trots att Erik inte ens varit i närheten av starka drycker.


Nu har Gösta försiktigt tagit sig tillbaka till sin solstol vid poolen. Astrid skrattar så hon är nere på golvet. Gösta blir nu helnyfiken på vad som händer med Inger och Kurt på Snål-Johan.

”Nej å nej”, skriker Gösta när han ser hur Kurt gör bort sig totalt på restaurangen, ”han dricker ju inte vin hemma, men nu har han spårat ur fullständigt. Han har ju snart hällt i sig hela karaffen den dåren. Titta, nu börjar han tafsa på den unga servitrisen och Inger gråter!”

”Kopiera, kopiera” ropar Astrid!

”Ja visst fasen vi har ju en kopieringsfunktion”, påminner sig Gösta. ”Nu är den på, nu spelar vi in hela skiten, nu urartar det”.

Hela personalen på Snål-Johan är engagerad i att få ordning på kamrer Kurt som har kopplat strömbrytaren till hjärnan på off. Alla hans uppdämda behov går nu bärsärkargång och den förtvivlade frun Inger har gömt sej på toaletten! Astrid försäkrar sig:

”För Guds skull Gösta, du spelar väl in nu?”

”Det kan du ge dig  på! Jag ska bjuda in Erik och Karin i morgon så ska dom få se hela spektaklet. Det blir bara så sanslöst kul nästa lördag när Kurt och Inger kommer hem och ska berätta om vilken skön och avkopplande resa de haft i den spanska idyllen!”

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Debatt
:

Är public service-anställda bättre på att googla?

Olika perspektiv på samma sak – i Frias nya satsning "duellen" lyfts frågor från olika vinklar.Olika perspektiv på samma sak – i Frias nya satsning "duellen" lyfts frågor från olika vinklar. Först ut är skribenterna Jens Ganman och Sargon de Basso som har olika syn på public service existensberättigande. Sargon de Basso är av åsikten att berörda mediekanaler fyller en viktig funktion eftersom han anser att de är de enda som har någorlunda hederlighet och ansvarskänsla. Här delar Jens Ganman med sig av varför han snarare tycker att de statligt stödda mediebolagen helt har spelat ut sin roll.

Debatt
:

Public service har bäst pressetik

Olika perspektiv på samma sak – i Frias nya satsning "duellen" lyfts frågor från olika vinklar. Först ut är skribenterna Jens Ganman och Sargon De Basso som har olika syn på public service existensberättigande. Jens Ganman tycker att de statligt stödda mediebolagen har spelat ut sin roll. Här delar Sargon De Basso med sig av sitt resonemang kring varför han är av motsatt åsikt.

© 2026 Stockholms Fria