Den pågående ekonomiska krisen har betecknats som den värsta sedan 1930-talet. I Nordamerika och Europa har hundratusentals jobb förstörts, och alltjämt försvinner många jobb runt om i världen. I Sverige kommer snart nästa stora uppsägningsvåg när kommunerna och landstingen tvingas kompensera för starkt minskade skatteintäkter. Situationen påminner i mångt och mycket om den som Sverige hamnade i under första hälften av 1990-talet. Då ledde nerskärningarna inom den offentliga sektorn till många av de problem inom skola och omsorg som vi brottas med ännu i dag.

Först mot slutet av 1990-talet vågade regeringen satsa på en offensiv sysselsättnings- och utbildningspolitik. En aktiv arbetsmarknadspolitik, det så kallade kunskapslyftet och utbyggnaden av landets högskolor öppnade för en väg ur krisen och gjorde Sverige förvånansvärt snabbt till en framgångsmodell för det nya kunskapssamhället.


Även den nuvarande ekonomiska krisen skulle kunna vara en möjlighet för att satsa på framtiden. Också i dag behöver vi ett kunskapslyft, kanske mer än någonsin: Det finns allt fler unga som lämnar skolan utan fullständiga betyg, samtidigt som ungdomsarbetslösheten är skyhög. Inte nog med detta så är ungdomarna i dag i princip utestängda från bostadsmarknaden, eftersom billiga hyresrätter snart hör historien till. Och många tar aldrig tröskeln till ett socialförsäkringssystem som bygger på att man ska ha ett jobb.

Sverige är med andra ord på väg att skaffa sig en reservarmé av bristfälligt utbildade, desillusionerade unga människor som kommer att dömas till ett liv i marginalerna och som kommer att tappa tilltron till samhällets förmåga (och vilja) att garantera välfärd åt dem.


Vad gör då regeringen? Den borgerliga regeringen har begravt arbetsmarknadspolitiken och kommersialiserat utbildningsväsendet. Ingången till högskolan ska bli snävare i och med att regler som gynnar vuxen- och folkhögskolestuderande kommer att slopas eller påtagligt försämras. Istället vill man satsa på elitklasser redan i grundskolan och på elitforskning. Pengar till kommunala utbildningssatsningar stryps, folkbildningen dräneras sakta men säkert på resurser.

Regeringen är alltså på väg att utestänga en hel generation från trygga sysselsättningar och trygga levnadsförhållanden. Detta är destruktivt.

Vart det kan leda ser man dagligen när man läser tidningarnas rubriker om oroligheter i Rosengård eller kravaller i Lund. Dessutom kan man läsa ut detta i de fundamentalistiska och rasistiska gruppernas frammarsch.


Det är helt enkelt ignorant, för att inte säga farligt, att inte satsa på ett nytt, statligt finansierat kunskapslyft. En sådan satsning skulle kunna rädda många jobb och förhindra att mycket talang och kunskapstörst går till spillo. Dessvärre är budskapet från borgerligt håll tydligt: Det blir inget nytt kunskapslyft, inga satsningar på nya jobb, inga nya bostäder för alla och inte heller några krisåtgärdspaket alls.