Till väldiga skogsmaskiners dieselpotenta råm och i sprakandet från vedbrasan möter jag DN:s nöjesbilaga På stan – en medial produkt som vill bulta puls och sätta hög trendfaktor. I min reträtt Dalarnas djupa skogar läser jag om hur det torrshoppas och aptitretas, outfittas och förkvällas. Konceptet är hårt stajlat och jagar ifatt sig själv i sök på tung faktor.
I shoppingspalten gillar Hanna Hellqvist ”fraktfritt och loppis-kitsch” i etnokulturella outfittexcesser. Som att ”hämta inspiration från Nordafrika”. En till intet förpliktande tredjevärldenretorik om sol och fattigdom invävd i tyger. Lämna verkligheten, bli ett modelejon! En sorts all-over-this-fucking-world-känsla i etnomode. Mycket sandfeeling och ökenmelodram, men inga svältkatastrofer i år! Starving out-fit, no god! Millions are starving out there, but whatever! Modeskygglappar till och med i tidsenlig politiskt korrekthet. Kläder i ”feministisk råhet”. Lite stickat – lite vadmal, hu så rått! Kvinnan, partriarkatet, gråheten. No my girl! You got to dress for success!
Ett plötsligt trendbrott. Revolution? Klädinsamlingsvarning? Man lämnar in plagg för att få ut andra. Bytakläder-kvällar – en ekonomisk och ekologisk revolution? ...nää...bara som trend...

Genom fönstret ser jag hur skogsmaskinsmannen petar loss stenar ur däckens kättingar med grovsexigt råspett. Gyttjespåren efter monumentaldäcken är djupa i tjäleskalet. Hans outfit är Nasty and Done, klädd i kroppsnära overall med gällivarehäng i överkomlig prisklass och trendig skärmmösa med fosforinslag. Han hoppar vigt ned i gyttjediket med outfiten dallrande kring den muskulösa lekamen, iklädd groteskstora läderboots från ÖoB. Han slår en avspänd sjua, lägger in en prilla och drar ett michaeljackson-inspirerat svep i skrevet, för att liksom balansera paketet, kisar mot vårsolssteket, spottar en snustril och tar nya spettag.
I år är det adekvat att skava AVSKALAT. Maskinkillen sitter på stubbe och rådgör med myror om realtidslängtan bort och hem mitt i skogen. Det börjar mysregna. Ingår i konceptet. På Ströms kan man köpa en borsalinhatt för att orka upp i morgonregnet.

Röken går med vinden och rådjuren poserar på catwalken i skogbrynet. Skogsmaskiner står märkligt stilla, sexigt sprutmålade i festklara färger, att fälla träd, skala, barka, kapa, en riktig wood-yra.....
Underkläder från Agent provocateur – sexigt snarare än gulligt, vackra fiskartröjor. Eller vanliga råsaltade vadmalskalsonger. Kanske yfronts-reliefer är nostalgi igen? Och säg den 14-åring som inte äger ett par Cheap monday-jeans! Säg den pensionär som har indexreglerad pension! På Mrs H är det glad tjejighet som premieras. Glad kärringlidelse är inte närvarande. Känsla av ekologi på Ekovaruhuset. Le sahop är parisiskt, med dragning åt gatan. Rännstenstjosan med andra ord. Vill man klä ut sig ordentligt kan man skaffa lösnäsa.

En man har stövlat bort i de djupdikiga spåren, klädd i keps och halvhöga stövlar, viftar med ett papper. Den arbetsångande skogsmannen stiger ned för de väldiga kedjedäcken och säger något snusspäckat. Den nye avlägsnar sig pratande för sig själv. Eller till gud. Han är klädd i okänd drapering huvudsakligen i grönt , på fötterna Robin Hood-inspirerade, lårskaftade boots. Kråkor skränar. Dé é en fin dag.
Skogskillen tar paus. Andre skogskillen kommer med ostmackor från Ica och pizzahämt från Oves burger nere vid Statoilmacken. Skogskille nr 1 har i sin overall träffat den årstidstypiska oberäkneligheten med byiga vindar som plötsligt bara är ”så kalla”. Jag slänger rutten sallad i komposten. Inköpt på Ica men fuktskadad. En bra dag för kompostering. Lite Sol. Lite Fukt, Lite SmåKyla, lite ångest där till, en skogsmus kilar i väg som galen in i sitt kompostbo, liksom tänkande ”whatever”.

Jag spottar i motvind. Går in igen. Borta är inte bara den fysiska brunsåsen, utan hela tillvarons eländiga brunsåsraster. Skogskillen tar en gaptugga över skinkmackan från Ica. Två icke indexreglerade pensionärer är plötsligt i hög närvaro och frågar efter vägen. Skogskillarna förklarar vänligt och oljeskitigt. En elräkning har blivit två. Posten kommer inte längre. Husvagnar rånas. Apoteket är stängt. Jag länsar postlådan. Reklam från underveket, trosor i trepack, snus i fyrpack och öl i sexpack.
Maten som en estetisk historia, med SvältKatastrof i bakhuvudet och dessa eviga hjälporganisationspropåer i teverutan. Varför inga riktiga förändringar? Solidaritet som underhållning, aldrig oförfalskad SOLIDARITET. Matens roll, fångat av Martin Kellerman-Rocky i DN På stan: ”...alla svenska barn har samma favoritmat, köttbullar och korv, undrar vad ungarna i typ Irak har för favoritträtt?” Och svaret: ”Jadu...kanske mat överhuvudtaget!”
Och den som inte är inne i de Hilton-influerade köpfrågorna – köp en jordfräs istället, typ, att fräsa upp hela vällevnadssestetikens vulgära köpmoral med!
Jag viker ihop På stan, lägger mig och sover den desinformerades sorglösa sömn...