Publiken möts av en artistloge, och en svag lukt av parfym och ett lila ljus förflyttar åskådaren, kanske till en klubb i New York, där den legendariska sångerskan Billie Holiday ska uppträda. Framför spegeln står en spritflaska, en symbol för det missbruk hon parallellt med framgången som sångerska utvecklade under ett svårt liv, som präglades av ett rasistiskt samhälle och destruktiva relationer på det personliga planet.

Petra Kvist som spelar rollen försöker inte se ut som Billie Holiday, hon gestaltar istället denna stora personlighet. Sångerna varvas med repliker och bildar en sammanhängande berättelse.

Teater Giljotins enaktare säger mycket om en artist som varit en föregångare inom både musik och i kampen för jämställdhet. Petra Kvist, som agerar ensam på scenen, klarar av att växla mellan uppträdanden och privata situationer på ett harmoniskt och njutbart sätt. Parallellt med framgångarna på scenen skildras en i grunden ensam människa som innerst inne mest av allt längtar efter en kärlek som inte infinner sig.

Lady Day blir komplett genom scenografi och smink som på ett enkelt men raffinerat sätt tar med åskådaren bakom kulisserna, in i artistlivet som ibland kunde vara en berg- och dalbana mellan glamour och dekadens. Denna enaktare är, i all sin enkelhet, en rörande berättelse om en stor sångerska. För den som inte tidigare är bekant med Billie Holidays musik är föreställningen en inspirerande introduktion.