Många anser säkert att det är nödvändigt. Vi måste, för att inte vara naiva, leva i offentlig miljö där lögnen är ett kraftfullt verktyg. Det är därför vi klär oss i oskuldens färg medan vi spionerar på ryska politiker, ryska företag och ryska medborgare. För att inte tala om när vi hackar våra egna datorer.

Begreppet ”vi” kan tyckas missvisande. Men, å andra sidan, "vi" vinner hockey-VM och "vi" spelade 4-4 mot Tyskland. Med samma logik är det vi som hackar våra datorer och vi som springer ärenden åt USA. Sorry!

När jag satt i Exportkontrollrådet – som ger regeringen råd när det gäller vapenexport – så upptäckte jag snart att lagstiftning är en sak och praxis en annan. Praxis är hur man gör eftersom man gjort det förr. Och förr satt man på ett sluttande plan, så det kan man fortsätta med. Enligt praxis. Och: alla har tystnadsplikt.

Samma princip, dock mer luddig, gäller den lagstiftning som styr FRA. Den som tror att lagstiftaren inte varit medveten om luddigheten är politiskt naiv. Luddighet är en förutsättning för att FRA:s arbete skall kunna fortgå enligt praxis.

En lagom luddig lag gör det möjligt för FRA att kartlägga trafikdata om alldeles vanliga svenska medborgares kommunikation. Man bör inte snoka i innehållet i meddelandet. Men det är faktiskt tillåtet. Kallar man det för utvecklingsverksamhet behöver man inte ge någon rapport till någon som helst instans om vad man gör. Och det är klart, man måste ju hela tiden utvecklas.

Därför behöver regering ingenting få veta – vilket är bra eftersom den inte vill veta mer än nödvändigt eftersom den vet att det sker saker som den inte bör veta något om. Försvarsunderrättelsedomstolen behöver inte heller veta något. Vilket underlättar. Förresten: Begreppet domstol ger sken av att det är en domstol av vanlig sort med ojäviga domare. Men hej vad man kan bedra sig. Vilket också är meningen

Av domstolens åtta ledamöter är två före detta FRA-anställda, en har varit anställd på försvarsdepartementet, en är gammal officer och ordföranden själv – duktig gammal fjälljägare – har sidouppdrag för Försvarsmakten.

Tystnadsplikt råder. Vilket förstås är en väsentlig del av upplägget.

Jag använde begreppet ”lögnapparat” i inledningen. I den ingår att förneka sådant som egentligen alla vet ända till det är lämpligt att meddela att ”de där hemligheterna var väl inga hemligheter, det visste ju alla”. Vilket är ett av de mer ironiska argumenten som Nato-förespråkarna numer har. Fast de begriper inte själva att det där med ironin. Det tragikomiska är att Uppdrag Gransknings avslöjande om det intima samarbetet mellan FRA och USA stärker det ironiska argumentet.

Den praxis som utvecklas utifrån luddig lag är ingenting man pratar om eftersom ”allmänheten” inte skulle begripa. Det är kanske så att vi måste leva i en lögnapparat. Annars ställs vi inför ett pinsamt vägval: Smarta och falska. Eller naiva och ärliga.

Det är klart du vill vara ärlig. Men naiv? Själv erkänner jag rodnande: jag är naiv.