Sara Falkstad

Synpunkten


Sara Falkstad
  • När mer makt flyttas till EU blir valet till Europaparlamentet allt viktigare, skriver Sara Falkstad Byrne.
Fria Tidningen

Politiken känner inga nationsgränser

Sverige använder sitt medlemskap som ett alibi för att kränka mänskliga rättigheter, skriver Sara Falkstad Byrne.

När Sverige folkomröstade om EU-medlemskap, var motståndarnas största farhåga att makten skulle hamna för långt bort. I dag, tjugo år senare, kan vi inte dra någon annan slutsats än att hotet mot demokratin var verkligt. I en opinionsundersökning förra året, kände sig endast 12 procent av de tillfrågade välinformerade om de beslut som vi är med och fattar i EU. Valdeltagandet i förra valet till Europaparlamentet var under 50 procent.

Dessa låga siffror korresponderar dåligt med den makt som EU utövar över våra liv. Kanske är distansen oundviklig, men vi har fortfarande demokratiska förutsättningar att hindra våra rättigheter från att glida oss ur händerna.

I december röstade Europaparlamentet ner den så kallade Estrelarapporten, en resolution som bland annat lyfte rätten till preventivmedel, abort och sexualundervisning. Rapporten hade kunnat bli värdefull i kampen för kvinnors rättigheter, men stötte på patrull bland konservativa EU-parlamentariker och lobbyister.

Detta är bara ett exempel på backlashen för mänskliga rättigheter, som kom som ett brev på posten i ett Europa där den ekonomiska krisen har bäddat för främlingsfientlighet, värdekonservatism och diskriminering av minoriteter. Grövst är kränkningarna mot dem som är födda utanför Europas växande murar: Sedan Sverige gick med i EU har över 17 000 människor mist livet under sin resa in i Europa.

Mänsklighetens stora frågor känner inga nationsgränser. Men det är också på den europeiska nivån vi har skarpast juridiska verktyg. Till skillnad från FN:s deklaration om mänskliga rättigheter är Europakonventionen överställd och inkorporerad i svensk lag. Men används den europeiska plattformen på rätt sätt?

Istället för Estrelarapporten antog parlamentet en skrivelse som säger att SRHR (sexuell reproduktiv hälsa och rättigheter) är varje nations angelägenhet. I asylfrågan, å andra sidan, hänvisar den politiska majoritet i Sverige som vänder sig mot idén om ett asylvisum, som skulle kunna rädda livet på tusentals människor, till att man inte kan frångå den europeiska politiken.

Alltså: Samtidigt som EU-parlamentet, när det passar opinionen, tar de enskilda medlemsstaternas suveränitet som gisslan, använder Sverige sitt medlemskap i EU som ett alibi för att kränka mänskliga rättigheter. Detta supervalår är det hög tid att se till att vi istället verkar för en gemensam rättighetsbaserad människosyn.

De gräsrotsinitiativ för antirasism, kvinnors rättigheter och en human asylpolitik som vi sett i Sverige det senaste året är imponerande och hoppingivande. Men vi lever ofrånkomligen i en globaliserad värld; en värld som kräver att vi kan hantera det lilla och det stora samtidigt. Så om du var med i Kärrtorp; om du skräms av kvinnohatet; om du skänker kläder till asylboendet i din kommun – rösta också i årets val till EU-parlamentet!

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

© 2024 Stockholms Fria