Den 15 december befann vi oss i Kärrtorp för att manifestera mot nazism. Anledningen var att nazister verkat i området under en period, med klotter och klistermärken i skolorna. Ett flertal personer hade också blivit misshandlade på grund av sin hudfärg eller för att de uttryckt ogillande mot nazisterna. Så snart manifestationen påbörjats attackerade våldsamma nazister dem som samlats på torget, med smällare, glasflaskor, knivar och andra tillhyggen.

Mycket har skrivits om det som skedde den dagen. Oändligt antal nyhetsartiklar och ledarkolumner har diskuterat händelserna.

Polisen medgav dagen efter att de inte förmått skydda den antirasistiska demonstrationen.

Vi demonstranter var helt enkelt lämnade till vårt öde när nazisterna angrep.

Bara en vecka efter samlades nästan 20 000 personer i en ny manifestation mot nazistiskt våld. Redan under veckan som gick ändrades successivt språkbruket kring händelserna. Istället för att tala om det som det faktiskt var, en attack från nazister mot antirasister, vreds diskussionen till att handla om extremistiskt våld, om ”lika goda kålsupare”.

Vi vill slå fast här en gång för alla, att händelserna i Kärrtorp var en planerad attack mot antirasister från nazister och hade det inte funnits människor på torget i Kärrtorp som försvarat oss så hade det kunnat gå precis hur illa som helst.

Det är med bestörtning vi nu läser att fem personer, som enligt uppgift befann sig på antirasisternas sida och försvarade oss som stod på torget, nu misstänks för våldsamt upplopp.

Polisen har gjort husrannsakningar, beslagtagit saker, förhört och i övrigt behandlat personer som deltagit i en antirasistisk manifestation som kriminella. Det är vansinnigt att polisen, efter sin undermåliga insats i en livsfarlig situation, ifrågasätter nödvärnsrätten.

Att hela demonstrationen sedan gemensamt jagade iväg nazisterna verkar nu ha gjorts om till att enstaka personer gjort sig skyldiga till brott. Vi som var på plats kan med säkerhet säga att så inte var fallet.

Angreppet från nazisterna påbörjades på torget och fortsatte tills dess att polisen lyckades uppbåda tillräckligt med resurser för att gripa dem.

Trots att det var en uppenbar självförsvarssituation verkar polisen inte skämmas för att försöka vinna poäng i debatten om extremism. Och vilka gör detta möjligt? Jo, våra makthavare som likställer antirasister med organiserade nazister, medier som kallar nazistiska överfall för ”bråk”.

Senast i Malmö då nazister knivhögg antirasister bakifrån har medier och polis inte dragit sig för att misstänkliggöra de utsatta.

Men offret kan inte vara förövare, och objektivitet är inte samma sak som att vägra kalla saker för dess rätta namn.

Att kalla nazister för högeraktivister och deras våld för motdemonstration är en förskjutning som leder till att rasism normaliseras.

Det är uppseendeväckande att vanligt folk ska behöva ta ansvar för att journalister inte kan sköta sitt uppdrag. Bara för någon dag sedan fick SVT klartecken att beskriva nazister som just nazister.

Om vi vill ha ett samhälle som inte är byggt på rasistiska grunder måste vi sluta förmildra nazisternas våldshandlingar och sätta ett stopp för debatten om att nazism och antirasism skulle vara samma sak. Så är det inte.