Tobias Hübinette och Charlotte Hyltén-Cavallius forskar på Mångkulturellt centrum som har sina lokaler i Fittja i norra Botkyrka. En välkänd, eller möjligen ökänd, del av kommunen, både genom svarta rubriker men också flitigt förekommande inom populärkulturen. Starkt avgränsad från röda linjens Botkyrka ligger pendelorterna Tullinge och Tumba och flera mindre områden som Grödinge och Storvreten. Dessa utgör det betydligt mindre omtalade södra Botkyrka. Här är vad man i studien kallar majoritetssvenskar dominerande, till skillnad från Alby, Norsborg och Hallunda i norr som har en fått en tydlig invandrarstämpel.

Urval och benämningar på olika grupper har varit ett par av många svårigheter som arbetet med studien inneburit.

– Man måste komma ihåg att hela studien är designad av engelsmän, förklarar Tobias Hübinette. Där går det att exakt lokalisera vit arbetarklass, och kanske lägre medelklass också. Det går inte att göra det i så många andra länder i Europa.

Lösningen blev att skapa kategorin ”majoritetssvensk”, där definitionen av en sådan överläts åt deltagarna själva. På så vis har de flesta samhällsklasser funnits representerade. I fokusgrupper diskuterades sedan hur sådant som hälsa, trygghet, arbete och utbildning upplevdes i kommunen. Resultatet presenterades bland annat i en debattartikel i SvD (27/8-2014).

– Det vi ville lyfta fram i artikeln är att vi lever i hypersegregerade samhällen, och vi måste på allvar börja diskutera det, säger Charlotte Hyltén-Cavallius.

Invånarna i södra Botkyrka har det generellt bättre ställt än dem i norra delen. Arbetslösheten är lägre, inkomsterna högre, ohälsotalen lägre. Ändå tycks invånarna känna sig marginaliserade, och sympatierna för populistiska partier är starka.

Något författarna reagerade på var hur deltagarna ofta förhöll sig positiva till mångfald och talade om mänskliga rättigheter, samtidigt som de kunde uttrycka sig i nedsättande termer om människor i sin närhet som de menade var annorlunda.

– Det är väldigt dubbelt, säger Charlotte Hyltén-Cavallius, det är också ett budskap som vi har i studien, att det är en tydlig ambivalens hela tiden. Det finns ett väldigt stort genomslag för självbilden att vi är antirasister i Sverige, men på vardagsnivå är det någonting annat som pågår.

Roten till det onda ligger enligt författarna till stor del i den extrema segregationen, där Sverige befinner sig i särklass. Botkyrka kan sägas utgöra ett tvärsnitt av det urbana Sverige och ligger dessutom före i den demografiska utvecklingen, vilken gör kommunen lämplig att studera. Varför segregeringen gått så långt råder det dock delade meningar om.

– Det är väl den stora frågan som alla ställer sig, konstaterar Tobias Hübinette. En del omständigheter har ju åtminstone fördjupat det här, och det är omständigheter som har ägt rum sedan 90-talet i form av avreglering av alla möjliga sektorer i samhället. De som redan hade det någorlunda bra ställt, och det är i huvudsak majoritetsbefolkningen, flyttade dit de ville.

Från höger anklagas ofta det socialdemokratiska styret för att ha byggt in en klassegregation när de moderna städerna skapades under efterkrigstiden.

– De två förklaringsmodellerna har väl kanske tillsammans skapat det här, och sedan ytterligare något som är mycket svårare att prata om. Och det är, som i alla fall vi såg och som jag tycker är ganska tydligt, att man vill bo segregerat. Man kan uttrycka det på många sätt: jag gör det för mina barns skull, jag gör det för min privatekonomis skull. De enskilda personernas bevekelsegrunder är hur många som helst förstås.

Rapporten avslutas med ett antal rekommendationer på både generell och lokal nivå. Att förbättra kollektivtrafiken och således underlätta för de boende att röra sig mellan norra och södra Botkyrka är ett av de mer konkreta förslagen. Men det handlar framför allt om mer djupgående attitydförändringar, där integrationsarbetet vänder sig lika mycket till majoritetsbefolkningen.

– Det kanske är en rapport som ligger före sin tid, säger Tobias Hübinette. På gott och ont. Det finns ju en jobbig fråga som du inte har ställt, och det är om SD kan använda sig av rapporten, och den har kommenterats på högerextrema sidor. Samtidigt är det ju viktigt att inte låta SD ha monopol på de här frågorna.

– Det har varit en väldigt polariserad debatt just nu, säger Charlotte Hyltén-Cavallius, där man talar om rasister och icke-rasister, och vi försöker komma med en nyansering.