En grupp albaner hungerstrejkar i skrivande stund utanför Migrationsverket i Gävle. De kommer från Söderhamn i Hälsingland och Gysinge i Gästrikland, och har alla olika berättelser med sig, men gemensamt för dem är att de står inför att utvisas till en situation i Albanien innefattande blodshämnd och fara för sina liv.

Blodsfejderna har ökat sedan 1990-talet. Tidigare i år blev en tolvårig pojke i Borås skjuten i magen på grund av kanun, som sedvänjan kallas, och albanerna som hungerstrejkar i Gävle vill inte visa sina ansikten på bild eftersom de kan komma att kännas igen. Trots att faran är så stor erkänner inte Migrationsverket och migrationsdomstolarna blodshämnd som ett skyddsskäl, de menar att det är Albaniens skyldighet att sörja för att detta system avskaffas. Dessutom lägger de sin tillit till polismyndigheten på plats, trots att inget säger att det inte finns poliser som också medverkar i släktfejder – tvärtom är detta verklighet för en av de hungerstrejkande som tillsammans med syster och dotter har fått avslag på avslag.

Flera av dem som hungerstrejkar har barn. På en stor banderoll har de skrivit: Albania is not safe! Give us a chance! De är, liksom fallet var med de afghanska ungdomarna som hungerstrejkade här i fjol, beredda att dö i Sverige stället för att tvingas leva i ständig skräck, och riskera sina egna och sina barns liv, i Albanien.

Vi upplever att eftersom Sverige i nutid står så långt ifrån traditioner som liknar dem i Albanien tar Migrationsverket och migrationsdomstolarna inte problemet på allvar, vilket är nedlåtande. Nu när ett rasistiskt Sverigedemokraterna fått ett oroväckande stort stöd är det ännu viktigare att politiker och myndigheter vidgar det humanistiska handlingsutrymmet och i fallet med albanerna ser det akuta skyddsbehov som de, på grund av blodsfejden, har.

Låt oss visa att Sverige fortfarande är ett solidariskt land med möjlighet att skydda och hjälpa de människor som behöver vårt stöd och vår förståelse! Låt tillämpningen av lagar och landinformation vara ödmjuk nog att sätta sig in i människors traditioner, religioner och kulturer. Låt oss vara förnuftiga nog att erkänna faran där den finns, och se till så att barn och vuxna i utsatta situationer erbjuds trygghet och stabilitet, samt får känna att de är välkomna.

Albanerna står inför ett reellt hot. Sverige har ingen rätt att försätta dem i ytterligare oro och osäkerhet. Att de hungerstrejkar, och på detta vis skadar sig själva, bär den svenska asylpolitiken ansvar för. Ta de albanska förhållandena på allvar och ge de hungerstrejkande en rättvis bedömning och ett humant bemötande i asylprocessen! Visa solidaritet och låt dem få stanna!