Enligt organisationen Rädda barnens senaste rapport om barnfattigdom från 2013 finns det 232 000 barn i Sverige som lever i familjer som inte har råd att täcka de nödvändigaste kostnaderna. Statistiken i rapporten är baserad på föräldrarnas taxerade inkomst och i Värmland är det stora skillnader mellan kommunerna. I vissa kommuner visar statistiken att omkring vart femte barn lever i ekonomisk utsatthet och i andra delar av länet rör det sig om fem procent av barnen.

Monica Ekström är distriktsordförande för Rädda barnen Värmland, som arbetar med att informera politiker om kommunernas och landstingens ansvar.

– Det är riksdagens och regeringens ansvar att minska fattigdomen, men på lokal nivå kan politiker och ansvariga minska konsekvenserna av att leva i fattigdom. Inom skolan finns det mycket som de enskilda kommunerna kan göra, säger Monica Ekström.

Enligt skollagen är det inte förbjudet för skolor att ta ut mindre avgifter som föräldrarna står för vid exempelvis skolutflykter.

Däremot kan en kommun fatta beslut om att inga avgifter får förekomma inom skolan och det är ett exempel som Ekström lyfter på vad som kan göras på lokal nivå.

– Skolan måste vara en fredad zon. Det borde inte förekomma några avgifter inom skolans verksamhet som föräldrarna behöver stå för. Och då menar jag noll kronor. Det ska inte finnas krav från skolan på föräldrar om att skicka med barnen frukt, matsäck eller ta med fickpengar vid utflykter.

Ett sådant beslut är taget i Forshaga kommun och där finns även en handlingsplan för att lyfta olika aspekter av barnfattigdom.

Ett förslag som nyligen diskuterats inom barn- och utbildningsnämndens verksamhet är att skolfoton och skolkatalogen bör vara gratis.

– Det är ett exempel där vi tittat på sådant inom skolan som medför kostnader och då för vi upp det till diskussion. Vi som offentlig sektor ska inte ligga och trycka på dem som lever under knappa förhållanden. Därför är det viktigt för oss att ha en kostnadsfri skola med aktiviteter som riktar sig till alla, säger Benny Pedersén (S) vice ordförande i barn- och utbildningsnämnden i Forshaga kommun.

I Eda kommun finns ingen särskild handlingsplan när det gäller barnfattigdom och inte heller något beslut om att skolan ska vara avgiftsfri.

– Vi följer det som finns i skollagen och förtydligande från Skolverket, säger Elisabet Björklund, verksamhetschef för utbildning och barnomsorg i Eda kommun.

Däremot har Rädda barnens statistik diskuterats.

– Vi anser att siffrorna i statistiken ljuger. Vi har mycket arbetspendling till Norge från vår kommun och det finns inte med i statistiken. Därför blir vi irriterade och vi tror att våra barn har det rätt så bra, fortsätter Elisabet Björklund.

Monica Ekström förstår kritiken, men tycker ändå att fokus borde ligga på att se vad kommunen faktiskt kan göra.

– Då statistiken baseras på taxerad inkomst lyfter vi fram att den kan bli missvisande när det gäller kommunerna som gränsar till exempelvis Norge. Men därför är det viktigt att kolla på andra parametrar som exempelvis andelen ohälsa och utbildningsnivå i kommunerna. Sedan tycker jag att oavsett om det rör sig om 10, 100 eller 1 000 barn så är det 10, 100 eller 1 000 barn för många och det finns mycket våra kommuner och landsting kan göra.

Ekström menar att vi här i Sverige blundar för frågan om barnfattigdom och hon möter ibland personer som hävdar att det inte finns fattiga barn här.

– Jämför vi med ett fattigt land i Afrika så har vi inte samma typ av fattigdom här så klart, men det rör sig om att inte ha mat på bordet eller varma kläder under vintern för vissa barn även här. Många barn i Sverige kommer inte hem till något fredagsmys utan ett tomt kylskåp och det kan vi inte blunda för.

Att leva i fattigdom är förknippat med skam och skuld. ”Jag skulle aldrig ta hem kompisar till oss, det är skämmigt för vi har inte så mycket grejor som alla andra har”, säger en pojke på nio år i Rädda barnens rapport På marginalen. Monica Ekström menar att många barn blir specialister på att dölja sin situation.

– En del barn anmäler sig exempelvis sjuka när klassen ska på utflykt eller liknande. Och prylhetsen i vårt samhälle gör det inte lättare. En del skolor lägger scheman och uppgifter på internet, men alla barn har kanske inte dator hemma.

Och alla lärare borde sluta fråga barnen vad de gjort under skolloven, menar Ekström.

– En del har kanske varit i Thailand eller hittat på andra roligheter, men det finns barn som inte har gjort någonting. Det är fruktansvärt för dessa barn. Fråga istället om de kanske läst någon bra bok.