Fångstrapporterna från de fiskare som fått dispens att fiska ål, trots Sveriges ålfiskeförbud, resulterar i statistik över de sammanlagda mängder ål som årligen tas upp. Men utöver det som rapporteras in har Havs- och vattenmyndigheten ingen uppfattning om hur pass omfattande andra dödande faktorer är.

– De officiella siffror som finns är det som rapporteras av yrkesfiskare som har tillstånd. Några separata skattningar av det illegala ålfisket finns inte, säger Jens Persson, utredare på Havs- och vattenmyndigheten.

Något som Naturskyddsföreningen ställer sig frågande till.

– För artens överlevnad är varje ål viktig och då går det inte att ignorera en så pass viktig källa till åldödlighet. Det borde åtminstone finnas någon ungefärlig koll på hur stora mängder det kan röra sig om, säger Ellen Bruno, sakkunnig för marina ekosystem och fiske på Naturskyddsföreningen.

Myndigheten anar att det främst rör sig om privatpersoner som är ute och fiskar ål utan tillstånd och att det är där det olagliga ålfisket sker i högsta grad.

– Därför är det svårt att kontrollera. När det gäller det kommersiella ålfisket genom de fiskare som har tillstånd har vi bättre möjligheter att göra kontroller av inrapporterad fångst, ombord på båtarna och inom handeln, säger Persson.

Men Ellen Bruno tycker ändå att någon form av uppskattning borde kunna göras.

– Det borde vara relativt lätt att göra något slags räkning utifrån hur många ålar som kan fångas i en ålryssja och beräkna utifrån de beslag av ryssjor som görs.

Idén att göra en sådan skattning finns hos myndigheten och nästa år inleds även ett projekt som ska innebära en större kontroll av samtliga handelsled. Men det är delvis en resursfråga enligt Stig Törnqvist som är utredare på Havs- och vattenmyndigheten.

– Med den tid och de resurser som vi har är det här väldigt svårövervakat. Och det finns utvecklingsmöjligheter att få till bättre samordning och samarbete mellan myndigheterna i den här frågan. Men med de förutsättningar som finns i dag är det ändå mycket som görs.

Inte heller inom forskningsområdet har det gjorts några studier på hur omfattande det illegala ålfisket kan vara.

– Vi har inte bedömt det som något stort problem tidigare, men med tanke på kustbevakningens beslag är det möjligt att det är något vi måste kolla närmre på. Men hur vi som forskare skulle kunna komma åt att ta reda på omfattningen av den typen av svartfiske har jag ingen idé om nu, säger Håkan Wickström, ålexpert vid SLU.

I vissa sjöar där ålar inte har några större möjligheter att ta sig förbi vattenkraftverk är det tillåtet för fritidsfiskare att fiska ål. Även omfattningen av den fångsten är okänd.

– Det är ett legalt men okontrollerat fiske. Vi har ingen aning om hur mycket ål som fiskas och för ålförvaltningens skull borde vi även ta reda på vilken omfattning den fångsten har, säger Wickström.

Det legala fisket av ål kan i sin tur bidra till ökat illegalt fiske, menar Ellen Bruno.

– Finns det ett lagligt fiske är det lättare att etablera ett olagligt fiske för det finns exempelvis försäljningskanaler. I och med att ålen är så pass hotad och Sverige har ett för stort legalt fiske blir det illegala fisket extra problematiskt.

Sverige har i internationella förhandlingar där fiskekvoter ska bestämmas haft synpunkter på andra länders illegala fiske eller fiske av hotade arter. Ändå bedriver vi fiske på en utrotningshotad art på hemmaplan?

– I många fiskefrågor är Sverige väldigt progressiva, men när det gäller ålen är vi inte det. Och det har sina skäl – det är svårt att vara det när vi själva är de värsta bovarna, säger Ellen Bruno.