• Om det inte finns den här typen av oaser blir det ett väldigt slutet kultursamhälle. Det borde finnas fler fria grupper inom kultur, säger Birgitta Sundberg, konstnärlig ledare på Fria teatern.
Stockholms Fria

Fria teatergrupper – en oas i samhället

Många fria teatergrupper huserar utanför tullarna, i förorter som Gubbängen, Kärrtorp och Högdalen. SFT besöker Fria teatern, som inte bara är en scen utan också fungerar som mötesplats i lokalsamhället genom politiska pubkvällar och samtal.

Det duggar och är gråkyligt när jag besöker Fria teatern i Högdalen, men de lokala alkisarna håller stånd på parkbänken utanför ingången. Birgitta Sundberg, konstnärliga ledare, berättar att a-lagarna varit med i två revyer, en på 80-talet och en vid millenieskiftet.

– De är ju rätt roliga de som är riktigt alkoholiserade, de har inga hämningar, de är som barn som skriker åt varandra. Men det är såklart jättetråkigt att de ska sitta här och inte ha något annat i livet.

Sedan 1979 har Fria teatern en fast scen i vad som tidigare var en skolaula. När man går upp för trapporna möts man av en rymlig teaterbar. Här kan organisationer och fristående personer hyra in sig eller låna lokalerna och bedriva verksamhet.

– Bland annat har vi under några år haft något som heter Salong Högdalen som är en politisk pubkväll på olika teman. Den drivs av Föreningen för praktiskt samhällsengagemang, berättar Birgitta Sundberg.

På väggarna hänger planscher för aktuella föreställningar, bland andra Hans och Greta i Högdalen.

– Den handlar om två barn som kommit hit utan sina föräldrar. Vi vill försöka spegla känslorna hos de barn som har upplevt det här. Pjäsen är framjobbad i samarbete med Högdalens kvartersgård och olika klasser där det bland eleverna har funnits dem som har de här erfarenheterna.

Just nu är teatern även engagerad i ett skapande skola-projekt med Enskedeskolan.

– Det är två skådespelare och två tekniker som jobbar med det. Barnen får testa ljus- och ljudeffekter och skådespelarna gör olika dramaövningar med dem.

I fikarummet bakom baren är en vägg tapetserad med en mängd affischer, och svartvita fotografier vittnar om en teater som snart fyller femtio. Den tog form i slutet av 60-talet, under en period med mycket politisk aktivism och möten där skådespelare träffades för att diskutera hur de skulle kunna förändra samhället.

– På ett politiskt skådespelarmöte var det någon som skrivit en uppsats i kulturgeografi som handlade om att det är kapitalet som styr hur staden utvecklas, om hur funktionen skapat formen. Då var vi några som tog den där uppsatsen och gjorde en föreställning som hette Hur började eländet?, berättar Birgitta Sundberg.

Föreställningen blev kultförklarad och följdes upp med en pjäs om avfolkning på landsbygden som gruppen turnerade med i Norrland.

– Det var en aktiv tid. Det var alltid långa diskussioner med publiken efter föreställningarna. Sedan började de fria grupperna så småningom slå sig ner i förorterna, som Angered i Göteborg och Turteatern och vi.

I de tidiga pjäserna speglade Fria teatern dagspolitiken, något som de gör än i dag. I programförklaringen kan man läsa: ”Vi vill åstadkomma en teater som berör, en teater som är och blir angelägen för vår publik. Vi gestaltar människors utsatthet och mod. Tillkortakommanden och motstånd. Skörhet och livskraft. Absurditet och poesi.”

Men just den konstnärliga friheten är satt under hård press i och med det projektbaserade kulturstödet.

– Det lägger locket på den konstnärliga ambitionen och lusten, man måste veta i förväg vad man ska göra, man kan inte pröva sig fram och utforska. Det är helt sjukt att försöka pressa in en konstnärlig verksamhet i de här ramarna, säger Birgitta Sundberg.

Hon beskriver det som en politisk fråga, där de borgerliga i stadshuset agerat maktfullkomligt.

– Det är helt klart ett maktinstrument och det är absurt byråkratiskt. Man måste vara universitetsutbildad bara för att förstå hur man ska söka bidrag, en del frågor är så kokko att man inte förstår hur man ska svara på dem.

I likhet med många andra fria teatergrupper har Fria teatern svårt att få ekonomin att gå ihop. Men Birgitta Sundberg tror att det kommer att bli bättre nu när kulturnämnden lovat att se över stödsystemet. Hon menar att det är viktigt för yttrandefriheten och den konstnärliga friheten att de fria teatergrupperna finns.

– Vi bestämmer själva vad som gäller, det är en oas i samhället, en möjlighet. Det görs mycket bra på institutionerna också, men om det inte finns den här typen av oaser blir det ett väldigt slutet kultursamhälle. Det borde finnas fler fria grupper inom kultur, låt tusen blommor blomma!

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

© 2024 Stockholms Fria