Det statliga bolaget LKAB har sedan 2008 undersökningstillstånd i området Ylipääsnjaska, väster om Svappavaara i Gällivare. I september förra året ansökte bolaget om verkställande av arbetsplan hos Bergsstaten, som beslutar i frågor om prospektering och gruvor, vilket innebär att LKAB vill börja provborra efter mineraler i området. Girjas sameby tillsammans med Samerådet har i processen uppmanat LKAB att inte genomföra undersökningsborrning inom samebyns marker. I slutet av januari återkallade LKAB sin ansökan hos Bergsstaten.

– Vi lever fortfarande officiellt i oro och ovisshet över vad som ska hända nu, då vi inte fått veta att LKAB dragit tillbaka sin ansökan. Vi har inte fått någon information från varken LKAB eller Bergsstaten, säger Mats Berg, ordförande i Girjas sameby.

I det dokument som LKAB skickat in till Bergsstaten där de återkallar sin ansökan om verkställande av arbetsplan framgår inte anledningen. Via e-post får Landets fria tidning följande förklaring.

– Orsaken är att länsstyrelsen i Norrbotten har pekat på olika hinder för att utföra undersökningsborrningarna. Länsstyrelsen vill inte att vi färdas över våtmarkerna i området. LKAB ska göra en ny rekognosering av området och återkommer i frågan, skriver Maritha Mossberg, kommunikatör på LKAB.

Enligt tidigare beslut från länsstyrelsen har det inte framgått att LKAB inte får utföra provborrningar under vinterhalvåret, vilket länsstyrelsen nu säger i deras senaste beslut.

– Men jag har svårt att tro att de släpper projektet nu då en gruva i området finns med i deras framtidsvision. De kommer nog att försöka hitta andra vägar in i området, säger Mats Berg.

För Girjas sameby är det helt otänkbart att acceptera någon som helst prospektering eller provborrning under vinterhalvåret. Då är samebyn beroende av skogsområdet där 60 procent av deras renhjord betar.

– Det har vi varit väldigt tydliga med när vi har kommunicerat med Bergsstaten. Men vi har inte fått något gehör för våra invändningar. I alla beslut har ingen som helst hänsyn tagits till samebyns invändningar. Och det i sig är bara att osynliggöra den samepolitiska frågan, säger Berg.

Utöver att provborrningar skulle påverka samernas verksamhet i området finns det andra anledningar till att samebyn motsätter sig prospekteringsplanerna i området.

– Prospekteringen är grundförutsättningen för att starta en gruva. Och i och med att vi motarbetar en gruva motarbetar vi allt arbete som går i den riktningen. En gruva är direkt förödande för vår samebys verksamhet och för naturvärdet i området, fortsätter Berg.

I LKAB:s ansökan om verkställande av arbetsplanen står det att de försökt föra en dialog och samråda med samebyn.

– Vad LKAB menar med samråd är att vi ska sitta där och hålla med. Nu har vi avvikande uppfattningar och då väljer LKAB att köra sitt eget race. De är bara villiga att föra en dialog så länge vi är på deras linje, säger Mats Berg.

Samebyn menar att LKAB och regeringen låter kommersiella intressen gå före riktlinjer och konventioner för mänskliga rättigheter och ursprungsbefolkningar.

– Vårt samhälle har avsatt naturreservat, Natura 2000-områden och känsliga våtmarker. Och vi samer har stora delar av vår verksamhet och renhjord i området under vinterhalvåret. Men kommer det ett statligt bolag som vill tjäna pengar på mineraler är skyddet av natur och ursprungsbefolkningar inte ens värda pappret de är skrivna på.

Något som är obegripligt för Mats Berg.

– När under vår historia tappade samerna och samebyarna självbestämmandet över marken? Ekonomiska intressen får tränga undan ett helt folk och en hel kultur. Jag trodde inte det var möjligt. Men det är det som är på väg att ske, kommersiella intressen går före humanistiska och kulturella intressen för långsiktig hållbarhet.

För Berg och samebyn är det nu en fråga om vilken väg vårt samhälle ska välja in i framtiden. Men det är inte hopplöshet och maktlöshet han känner främst.

– Det känns lite inspirerande. Vi flyttar fram positionerna tycker jag. Frågan uppmärksammas allt mer, vi skapar debatt och diskussion och det är jättebra. Regeringen och LKAB vill tysta ner och osynliggöra vad som sker och det är det värsta som kan hända. För då kan det fortgå utan att någon lägger märkte till det. De samiska rättigheterna tas inte på allvar. Det är en oerhörd brist i Sveriges politik mot sitt ursprungsfolk och det är dags att ändra på det.