Saudiarabien är inte den enda förtryckarstaten i Mellanöstern. Sexton av Arabförbundets medlemsstater klassas av the Economist som ”auktoritära”. Saudiarabien och Syrien är värst, men Sudan, Förenade Arabemiraten, Jemen och Bahrein får nästan lika låga demokratipoäng. Så det finns fler arabstater som bör få klara sig utan svenska vapen.

Dessutom finns ju världsrekordhållaren i ockupationsförtryck och storskalig markstöld – Israel. Dit exporteras inga vapen, men Sverige har importerat militär högteknologi, haft utbyte av experter och i Tel Aviv-ambassadens personal ingår överstelöjtnant Björn Blomberg, som är försvarsattaché med särskild uppgift att underlätta svensk-israeliskt militärsamarbete.

Inför valet 2010 blev de rödgröna partierna överens om att lägga huvudansvaret för den katastrofala situationen för palestinierna på Israel. Man tog avstånd från Israels ockupationspolitik och krävde att Israel drar sig tillbaka från ockuperade palestinska områden, häver blockaden mot Gaza, upphör med all bosättningsaktivitet på Västbanken och i Östra Jerusalem, upphör med det folkrättsvidriga byggandet av muren på ockuperat palestinskt område; de rödgröna lovade att verka för att Haagdomstolens utslag från 2004, som olagligförklarar muren, efterlevs och genomförs. De rödgröna gick till och med så långt att de utfäste sig att i regeringsställning ”verka för att den planerade uppgraderingen av förbindelserna mellan EU och Israel inte kommer till stånd så länge Israel inte uppfyller sina förpliktelser enligt såväl associationsavtalet som internationell lag samt genomför en verklig förändring på marken när det kommer till respekt för mänskliga rättigheter, inte minst på de ockuperade områdena, och folkrätten.”

På grundval av denna allmänna syn på läget – som ju inte har förbättrats – blev de rödgröna också överens om att varje form av militärsamarbete mellan Sverige och Israel var olämpligt. Därför skrevs det in i det rödgröna regeringsprogrammet att en ny regering skulle ”upphöra med allt försvarsrelaterat samarbete mellan Israel och Sverige, kalla hem den svenska militärattachén i Tel Aviv och inte bedriva någon form av vapenhandel med Israel.”

På en journalistfråga om denna radikala politik verkligen var sann, svarade Urban Ahlin, utrikespolitiska talesperson för Socialdemokraterna: ”Det är vad vi har kommit överens om och det gäller. Allt militärt samarbete med Israel bryts. Dessutom vill vi att samma regler ska gälla vid import av vapen som vid export.” (Flamman 100610)

Nu har den rödgröna regeringen genom stoppet för Saudiavtalet tydligt visat att Sverige inte kritiserar Israels politik för att den utförs av en stat som kallar sig judisk, lika litet som kritiken mot Saudiarabien har något samband med att det landet betraktas som islams vagga. Nej, det är nu kristallklart att det handlar om mänskliga rättigheter, folkrätt, global rättvisa.

Därför är det hög tid för regeringen att nu genomföra det som partierna var överens om 2010 när det gäller Israel. Det kan kanske övertyga saudierna om att de inte har drabbats av någon orättvis särbehandling, vilket vore bra både för respekten för svensk utrikespolitik och, kanske också, för de svenska exportintressena.