”De måste jobba med oss som kan området”
Skottlossningar i Biskopsgården är knappast något nytt problem, även om få har lika allvarliga konsekvenser som den på Vårväderstorget förra onsdagen. Hector Valeria är fotbollstränare i området, och frustrerad över att inget händer.
Det är veckan efter dådet då två unga män sköts ihjäl på en restaurang på Vårväderstorget, och det mesta ser ut som vanligt. Gott om folk rör sig på det soliga torget, in och ut ur butiker och kaféer. Men utanför restaurangen är det inte som vanligt, och många stannar till framför havet av blommor och ljus. Hector Valeria pekar på ett uppförstorat porträtt av en ung man.
– Han var och tränade till halv 8, sedan gick han hit och så blev han mördad. Jag fick veta det strax efter. Jag vill inte komma hit och träna ungdomarna, och sedan får jag ett samtal ”du Hector, han och han är död”. Det är inte något du önskar någon, det går inte att beskriva det här.
Annons
Det här är hans område, och det märks. Ungdomar ropar och hälsar, någon stannar till och pratar. Hector Valeria berättar om hur ställd han blev av beskedet. Trots att han egentligen inte är förvånad över ännu en skottlossning hade han inte väntat sig detta scenariot, på en restaurang, mitt under en fotbollsmatch. Fotboll som är just det han själv har engagerat sig i för att förena ungdomar i området och försöka ge dem ett sammanhang.
– Det går inte att säga att det bara handlar om kriminella, de var också sådana som gick på Liseberg när de var tio år. Nu är de borta. Någonstans på vägen hände någonting.
Språket tror Hector Valeria är en av nycklarna, att lära sig att förstå och kommunicera med varandra. Men för det behöver unga hjälp och för få lärare i skolan är bara ett exempel på vad som felar. Fattigdom är också en del av utanförskapet – och Hector berättar om de ungdomar som får jobb, i alla fall under perioder, och hur bra de mår. Men det är långt i från alla, och många gånger behövs insatserna tidigare. Han är kritisk till stadsdelen, och upplever att ingen lyssnar.
– Jag har pratat om det här i 14, 15 år och skickat signaler till både stadsdelsnämnden och stadsdelsförvaltningen. De sitter där på andra sidan vägen, de kommer klockan 8 på morgonen och så går de hem halv fem och här vistas ungarna på kvällstid utan någon hjälp, säger han och pekar mot husen på andra sidan spåret.
– Det första de borde göra är att ringa oss som vet. Jag kommer inte att lämna något recept till dem om de inte kommer hit på allvar och vill göra förändringar.
