• Punkmusikalen är en brokig föreställning, med eget liveband och mycket frustration över tillståndet i världen.
Stockholms Fria

Nypremiär för punkmusikal som vägrar vara inställsam

Fredag den 4 december brakar Punkmusikalen lös igen. Första föreställningen på Kägelbanan i våras gav mersmak, och nu återvänder gänget bakom musikalen. Mikael Mildén har pratat med projektets regissör, Sanni Breisch.

Våren 2014 satt Sanni Breisch och en av hennes vänner och pratade efter ännu ett negativt antagningsbesked från teaterhögskolan. De hade gått förberedande utbildningar och försökte verkligen bli skådespelare.

– Det är jättesvårt, för man ska bli utvald och anpassa sig. Sedan väntar man på ett ja eller ett nej och till slut kände vi att vi inte orkade göra det längre. Så vi började prata om vad vi verkligen skulle vilja göra, säger Sanni Breisch.

Där föddes idén till en musikal. Målet var att deltagarna skulle få känna sig friare, det skulle bli en punkmusikal. Här står punken inte så mycket för en musikstil, utan för det som inte anpassar sig eller ställer sig in, en attityd av do it yourself och att allt är möjligt. De samlade en grupp kvinnor och fortsatte samtalen på nätet.

– Vi ville också att alla skulle kunna vara med, att man inte behövde ha utbildning eller ha hållit på med teater eller musik. Det viktiga var att vi ville skapa det här tillsammans, utan att veta var det skulle landa.

Under hösten 2014 hade de sitt första möte där de som fortsatt engagera sig var med. För att det verkligen skulle bli punk var själva arbetsprocessen viktig.

– Vi pratade om att vi skulle ha en platt organisation och att vi ville undvika de här prestationskraven. Vi försökte fokusera på vad vi tyckte var kul just då och det var faktiskt ganska svårt att inte tänka på hur det kommer att bli sedan, inför en publik.

Så småningom blev Sanni Breisch regissör, vilket gjorde det lite lättare att samla ihop arbetet och peka ut vad de skulle spinna vidare på. Men en stor utmaning har fortfarande varit att hålla samtalet öppet och prata om när någon tycker att det blir jobbigt eller läskigt. Då försökte de hitta tillbaka till ursprungsidén och glädjen.

– Det har faktiskt fungerat bra, i alla fall nästan hela tiden.

Tror du att andra grupper skulle kunna lära sig någonting av er metod?

– Vi har fått arbeta hårt med att komma ifrån känslan av att man vill tillfredsställa publiken, men vi har haft det med oss under hela processen och det har ändå fastnat hos oss på något sätt. Sedan vet jag inte riktigt hur andra grupper arbetar, många skapar ju redan manus tillsammans, till exempel. Men det är verkligen så här jag vill jobba i alla fall.

Även om processen varit viktigast i hela arbetet med Punkmusikalen, undrar alla såklart vad de kommer att få se i föreställningen på Göta källare. Sanni Breisch berättar att det blir en brokig samling framträdanden, som utspelar sig på olika platser i lokalen.

– Det är viktigt för oss att publiken är närvarande och att det uppstår en energi mellan oss. Publiken kommer att få stå och vi står utspridda mitt bland dem, fast på podier, och så har vårt liveband en egen scen.

Sanni Breisch utlovar en intensiv föreställning med mycket musik, sång, tankar och frustration över tillståndet i världen och hur man ska vara. Det är känslor som det är lätt att känna igen sig i.

– Det är definitivt en föreställning där publiken ska få känna sig fri, ta en öl och umgås under showen. Det är mer av ståupp eller konsert än teater.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Succé för nykter klubb

När Mårten Andersson startar en helt alkoholfri klubb på Kägelbanan säljer biljetterna slut direkt.

© 2024 Stockholms Fria