Gruppen sätter kapitalism under luppen | Stockholms Fria
  • Gruppen vill inte göra plakatteater, utan försöker få med olika infallsvinklar så att publiken själv får ta ställning.
  • I sin nya föreställning undersöker Gruppen hur det kapitalistiska systemet formar vår tillvaro.
  • Gruppen består av Elin Söderquist, Nina Haber och Bianca Kronlöf.
Stockholms Fria

Gruppen sätter kapitalism under luppen

I teaterensemblen Gruppen har Nina Haber, Elin Söderquist och Bianca Kronlöf synat samhälleliga och kulturella företeelser i sömmarna genom ”performance, genus, humor och genrebrott”. Nu har turen kommit till kapitalismen.

Föreställningen Gruppen köper sig fri! premiärspelades på Stadsteatern i veckan. Ämnet, kapitalism, var inte helt lätt att koka ner till ett hanterbart material.

– Det var det vi upptäckte när vi researchade, att det tar ju aldrig slut, konstaterar Bianca Kronlöf. Det hakar i filosofi, politik och miljö, ja allt. Så vi har varit tvungna att plocka russinen ur kakan. Jag tror vi har landat i att vi gör en filosofisk föreställning.

Det filosofiska perspektivet kan röra hur vi ser på varandra och på tiden, medan bland annat miljöförstöring och social rörlighet får utgöra mer påtagliga exempel. Men framför allt handlar det om hur kapitalismen och det kapitalistiska systemet formar hela tillvaron och varje aspekt av livet, som Elin Söderquist uttrycker det. Bianca Kronlöf instämmer och menar att föreställningen är ganska mycket som en iscensatt föreläsning.

– Vi läser ju på både om folk som är för och folk som är emot. Vi gillar också icke-dramatiska texter som är ganska tunga, och som vi sedan blandar upp med det populärkulturella.

Inte så att det krävs förkunskaper från publiken, poängterar Nina Haber. Men det är ett ”stort, tungt, svårt, lätt, allt möjligt-material”:

– Vi tänker att alla kommer inte att få med sig allt, utan vissa saker reagerar en del på mer än andra. Man tar med sig olika saker efteråt.

Kom ni fram till vad som är själva kärnan i kapitalismen?

Nina Haber: Det är väl att det är ett sätt att se på människan. En utmaning har verkligen varit att inte göra en så väntad föreställning om kapitalismen, utan att verkligen försöka ta kapitalismen på allvar och se dess negativa och positiva aspekter, och på nåt sätt i alla fall ha målet att vara så objektiva som möjligt.

Elin Söderquist: Och också att säga nånting som faktiskt berör. I Sverige i alla fall är det ju vedertaget att tro på den globala uppvärmningen till exempel, och vi vet att klyftorna i samhället ökar. Men jag reagerar inte när jag får den informationen, för jag har fått den så många gånger. Hur ska vi säga någonting som faktiskt är nytt?

En feministisk och normkritisk scenisk gestaltning av kapitalismen skulle lätt kunna avfärdas som plakatteater, menar skådespelarna. Därför har de varit noggranna med att ta in olika synsätt och ta dessa på allvar.

– Många gånger kan man ha bestämt sig för innan vad man tycker om en person som har en åsikt om nånting, säger Bianda Kronlöf. Det finns en massa smarta människor som har tyckt allt möjligt men som också är förespråkare för kapitalismen. Ingår det i människans natur att vilja ha mer? Och att inte få göra det man vill hela tiden, är det fångenskap? Så vi har gjort oss själva smartare genom att läsa på olika ståndpunkter, och så får publiken själva ta ställning.

Gruppen arbetar alltid enligt sin devis ”snabbt, smart och roligt”. Utöver denna formel finns det feministiska och normkritiska angreppssättet som den röda tråden genom föreställningarna, liksom den innehållsmässiga blandningen av högt och lågt. De farhågor som kan infinna sig rör ofta just risken att hamna i det förväntade.

– Mycket teater är bra, men mycket teater är ju väldigt jobbig, säger Bianca Kronlöf. Det får inte bli en klyschig föreställning. När vi gjorde Herrarna (2013) tänkte vi på hur vi skulle göra det här utan att driva med män så att de känner sig påhoppade, men inte heller att det blir ’åh, nu tar jag i dig med mina små silkeshandskar’. Utan hitta den här knivseggen som vi balanserar på i varje föreställning.

- Jag tänker att vi ofta oroar oss för att ge publiken svaren, säger Elin Söderquist. Eftersom vi inte är ett parti, vi är en grupp. Det måste finnas utrymme för publiken att själva ta ställning. Sedan hoppas vi ju att de ska ta ställning på vissa sätt.

Den största skillnaden gentemot tidigare uppsättningar tycker Gruppen är samarbetet med en teckenspråksgestaltare, och de jobbar ständigt med att förbättra tillgängligheten, så att till exempel större grupper av rullstolsburna kan komma samtidigt.

– Vi försöker bli smartare för varje föreställning vi gör, säger Nina Haber. I vår förra uppsättning var alla föreställningar syntolkade, som de också är här, men då hade vi ingen teckenspråksgestaltning utan manuset projicerades på svenska och engelska. Nu går vi ett steg längre.

Fakta: 

Gruppen köper sig fri!

Idé: Aida Paridad

Manus, idé och regi: Gruppen (Nina Haber, Bianca Kronlöf och Elin Söderquist)

Teckenspråksgestaltare: Mina Lilja Zwedberg

Spelas på Kilen, Stockholms stadsteater 17 augusti – 4 september och på Folkteatern i Göteborg 28 september – 22 oktober

Rekommenderade artiklar

© 2021 Stockholms Fria