Renskötsel är samernas traditionella näring. Det är en kunskap som förs över från de äldre till de yngre familjemedlemmarna genom deltagandet i arbetet redan i tidig ålder. På bilden märker Albertina Kråik, 16 år, Marja Jannok, 13 år och Per-Jonas Jannok, 9 år en kalv. "Det är viktigt att barnen får vara med och lära sig. Och man måste ta sig tid att berömma och uppmuntra dem. Det är barnen som ska ta över en dag och föra renskötseln vidare", säger Anneli Kråik Jannok.

Albertina Kråik är 16 år och väljer att tillbringa sommarloven i Sitas för att hjälpa till när renkalvarna ska märkas. För familjen är hon en stor resurs då hon både kastar lasso och märker en stor del av familjens kalvar. Albertina vill gärna satsa på renskötselyrket i framtiden.

Kalvmärkningen äger rum på natten, då renarna inte trivs i varma temperaturer. När solen börjar stiga kring fem-tiden på morgonen släpps renarna ut från gärdet för att fortsätta sin vandring uppåt fjället där de söker svalka. 

Kalven och vajan finner varandra bland de tusentals renar som springer runt i rengärdet. De känner igen varandra genom lätet och kan fortsätta sin vandring tillsammans uppåt fjället.  

Uppåt fyratusen kalvar och vajar befinner sig i rengärdet i Sitasjaure. Traditionellt använder renskötarna lasso men vissa samebyar har börjat övergå till ”Svapha”, en kolfiberstav med en ögla som fångar kalvarna. Somliga renskötare tycker att det stressar renarna mindre. 

En del av Baste sameby intill sjön Sitasjaure. Sommarvistet i Sitasjaure ligger tre mil från Norska gränsen, två mil norr om Ritsem. Byn ligger i Gällivare kommun. En sameby är dels ett stort geografiskt betesområde, men även en ekonomisk förening vars uppgift är att ombesörja renkötseln inom betesområdet. I Sverige finns 52 samebyar.