Blinkningar från våra virtuella jag
Favorit i repris: Tony
Fjorton år efter utställningen Station är Tony Oursler tillbaka på Magasin 3. M*r>Or består både av verk från den förra utställningen, som producerades direkt för Magasin 3, och verk som inte tidigare visats. Ett kärt återseende är Caricature, ett ansikte projicerat på en tredimensionell yta så att det blir glosögt och förvrängt. Kanske är det vårt medie-jag som blickar tillbaka på oss genom en skrattspegel, för television och vår relation till teknik står i centrum för de verk som ingår i Station. Här finns en ålderdomlig tv-studio där man som besökare fångas på film och flimrar fram på gryniga skärmar. Ett annat verk, Frequency spectrum, består av en kub i flera sektioner, ett sorl av människoröster hörs och ansikten i svartvitt är projicerade på de genomskinliga ytorna. Verket är ödsligt och kallt, människorna tycks fångna i ett limbo, någonstans i gränslandet mellan verklighet och vhs-fiktion.
Relationen till medier och teknik är en tematisk tråd även i de nya verken. Tony Oursler har på senare tid intresserat sig för ansiktsigenkänning. Ett stort utställningsrum är vigt åt höga skärmar formade som kantiga ansikten. På dessa paneler finns streck, symboler, siffror, vårt utseende i koder. Genom utskurna hål syns ögon och munnar som blinkar, ändrar uttryck och byts ut mot nya. Verkens grälla färger förstärker känslan av människor som transformeras till digitala jag, frikopplade från materiens glåmighet. Det är ironiskt att en stor del av dem som besöker utställningen när jag är där knappt tycks titta på verken. De är fullt upptagna med att fotografera med mobilen för att publicera bilderna på sociala medier.
Tyvärr blir det lite för många masker i olika former. Våra digitala persona hade inte behövt reproduceras så många gånger. Då är en sektion med trasdockor med projicerade ansikten desto mer spännande. De är lite sjavigare, mer fysiska och samtidigt svävar ansiktena spöklikt på små vita dukar. Verken är inspirerade av vodoodockor och folkliga figurer. Där de står, i ett mindre rum omgärdat av de stora färgglada ansiktsskärmarna, ger de känslan av att magi och irrationalitet ändå smugit sig in i våra virtuella, genomlysta själar.