Låt kyrkan fortsätta resan mot öppenhet
Rösta i kyrkovalet om du vill se en fortsatt progressiv kyrka, skriver Sara Falkstad.
Utanför kyrkan i min stad vajar i skrivande stund en regnbågsflagga för att uppmärksamma Prideveckan. Utöver några arga kommentarer på facebook verkar inte detta ha väckt någon större uppmärksamhet. Kanske sker de flesta reaktioner inom de människor som går förbi: människor som nu vågar sträcka på sig och känna något av den trygghet som borde vara en självklarhet för varje invånare som rör sig i det offentliga rummet.
I Uppsala domkyrka uppmärksammas 500-årsjubileet av reformationen genom att visa fem verk av den samtida videokonstnären Bill Viola, som rör sig kring teman som födelse, död och befrielse.
När fortfarande många flyktingar lyckades ta sig till Sverige under 2015 och 2016, gjorde Svenska kyrkan en massiv insats. 75 miljoner extra gick till landets församlingars hjälparbete. Under den perioden nåddes 37 000 asylsökande och nyanlända av kyrkans verksamhet, med hjälp av tusentals frivilliga. Där Migrationsverket och kommunerna inte hann med, var Svenska kyrkan en av de organisationer som klev in och gjorde en verklig skillnad, med allt från språkcaféer till förmedling av insamlade kläder och hjälp med myndighetskontakter. För många nyanlända skapade det trygghet att kunna söka sig till ett religiöst samfund för hjälp och stöd, i den desperation och förvirring som uppstod i ankomsten till ett främmande samhälle. Många av verksamheterna pågår fortfarande och de nyanlända har också betytt nytt liv för många församlingar på nedgång.
Dessa exempel visar på att Svenska kyrkan kan röra sig i en öppen, modern och inkluderande riktning och vara en positiv kraft i samhället.
Kyrkovalet är en märklig kvarleva från tiden innan kyrka och stat var skilda åt. Som religiös institution, förtryckare och maktfaktor har kyrkan i mångt och mycket en avskyvärd historia, och organisationens miljardvinster i vår tid visar att kyrkan fortfarande bär på ett problematiskt arv som ekonomisk makt i samhället.
Men vi måste kunna hålla två tankar i huvudet på samma gång. När jag ser mig om i lokalsamhället, när jag söker människor och organisationer som engagerar sig för mänskliga rättigheter och demokrati, för nyanlända, för socialt utsatta grupper, för global solidaritet eller för en levande landsbygd, då stöter jag ofta på Svenska kyrkan. Kanske är det inte bara av gammal vana som fem miljoner människor fortfarande väljer att vara medlemmar.
Som medlem i en organisation som trots allt har så mycket inflytande i samhället, är det enda vettiga att försöka vara med och påverka.
I förra kyrkovalet för fyra år sedan röstade knappt 13 procent av de drygt 5,2 miljoner röstberättigade. I en organisation där den formella demokratiska strukturen är serverad på silverfat till medlemmarna – en behöver inte åka på någon kongress eller årsmöte för att vara med, utan röstkortet kommer hem i brevlådan – är dessa siffror bedrövliga. Kyrkan har helt enkelt inte lyckats förmedla varför valet är viktigt.
Tur då att denna organisation har fått hjälp på traven av antirasister och aktivister som värnar alla människors lika värde. Även inför förra valet uppmärksammades möjligheten att rösta för att blockera Sverigedemokraternas inflytande, men i år har denna aspekt fått än mer publicitet i och med SD:s storsatsning.
Med så lågt valdeltagande är det öppet mål för ett parti som vill befästa sin främlingsfientliga ideologi på så många arenor som möjligt. Jimmie Åkesson sa i samband med valupptakten att SD ”ska ta över” Svenska kyrkan, och antalet kandidater har nästan tiodubblats.
Medlemmar i Svenska kyrkan har ett ansvar att främja en fortsatt öppen kyrka. En organisation som står upp för mänskliga rättigheter och som är en röst för alla människors lika värde i samhällsdebatten. Med ett ökat inflytande från SD blir integrationsarbetet och det internationella engagemanget ett minne blott och kyrkan blir ännu en arena för nationalism, ultrakonservativa värden och stängda dörrar. Om fem miljoner människor tycker att det är värt att vara med i Svenska kyrkan, måste också fler ta sitt ansvar, öppna dörren och gå och rösta i kyrkovalet på söndag.