Det räcker nu!
Öppet brev till regeringen
Det går inte en dag utan att vi hör rapporter om övergrepp i nationens namn. I Umeå har judiska församlingen nyligen lagt ner sin verksamhet efter trakasserier från ultranationalister. I Ludvika trakasseras och misshandlas en näringsidkare med utländska rötter av NMR. På Botkyrka kommuns hemsida finns en kortfattad text om en attack av samma nazistparti mot en skolavslutning.
Förra året skedde i genomsnitt två attacker mot svenska moskéer i veckan.
Och den senaste veckan har nazister tillåtits misshandla folk, störa möten och bete sig hotfullt under Almedalsveckan.
Det räcker nu!
Ert främsta uppdrag är att försvara demokratin och friheten, hålla landet säkert för alla som bor här. Men det är lätt att få känslan av att vissa medborgare inte är lika viktiga att försvara. Människor som älskar fel sorts personer. Människor som har fel färg på huden. Människor med fel religiös tro. Människor med funktionsnedsättningar.
Det är lätt att få känslan av att ni inte bryr er.
Men det räcker nu!
Vi går in i en valrörelse där ni inte vill prata migration. Det behöver ni inte heller om ni inte vill. Men ni måste tala om hur ni ska skydda oss. Hur ni ska skydda vår yttrandefrihet, vår mötesfrihet, våra liv.
Det är ingen skräckvision, inget hittepå. Det är den verklighet som många som värnar demokrati och öppenhet lever i. Hot, misshandel och förföljelser.
Det är ingen slump. Det är ingenting som har uppstått av sig själv. Partier som SD och NMR har en extremnationalistisk hållning inskriven i sina partiprogram. Företrädare för dem har lyckats piska upp ett hat som vi inte har sett sedan andra världskriget.
Men definitioner och analyser har mindre betydelse när våra bröder och systrar i det pluralistiska Sverige på allvar pratar om att lämna landet, när människor med humanistiska och demokratiska värderingar tystnar. En efter en.
Det räcker nu!
Ni står för sunda värderingar. För öppenhet och tolerans. Det är dags att ni visar att det inte bara är fraser. Det är dags att sätta människorna före feghet och handlingsförlamning. Före ideologiska låsningar och det ängsliga sneglandet på opinionssiffror.
Många är rädda. Och har orsak att vara det. Vårt land håller på att slitas sönder och det är er uppgift att försöka förhindra att det sker.