Eter används fortfarande för att söva djur i försök
Eter används fortfarande som sövningsmedel på försöksdjur i Sverige. Ett onödigt lidande, anser Förbundet djurens rätt. Vid Universitetssjukhuset i Linköping avfärdar man kritiken som osaklig.
DJURRÄTT (SFT) Den djurförsöksetiska nämnden i Linköping har under det senaste året behandlat, och godkänt, flera ansökningar där forskarna använder eter som sövningsmedel på försöksdjur. Så sent som i februari godkändes försök med eter. Linköpingsnämnden är den enda i Sverige som godkänner användningen och medlet är på många sätt kontroversiellt. Sivert Lindström, professor i cellbiologi på Universitetssjukhuset i Linköping och ledamot i den djurförsöksetiska nämnden, har arbetat med försöksdjur i 35 år. Han menar att uppfattningen att eter skulle ha några nackdelar är helt felaktig, en skröna.
- Anledningen till att den skrönan lever kvar är att eter inte är ett gängse narkosmedel. Det är framför allt på grund av brandrisken som man inte använder eter, menar han.
Enligt Sivert Lindström tar det tid för patienten att vakna ordentligt vid lång tids nedsövning med eter. Det kan ta flera timmar. Det är inte bra, då det är en fördel att patienten vaknar så snabbt som möjligt. Men vid korta nedsövningar är det inga problem.
- Jag kan inte se några reaktioner överhuvudtaget på mina försöksdjur efter en sövning med eter, säger Sivert Lindström.
Inger Gruffman Gejel, Förbundet djurens rätts representant i nämnden, håller inte med.
- Eter har betydande nackdelar som insomningsmedel och en kortvarig narkos består ju främst av insomning. All medicinsk forskning visar att eter är irriterande för slemhinnorna, att det skulle vara en skröna är helt befängt. Anledningen till att forskarna håller fast vid eter är att det är enkelt att använda.
- Det går inte att misslyckas hur klantig man än är, säger Inger Gruffman Gejel.
Hon menar att det är häpnadsväckande att man använder sig av eter i Linköping.
- Det används i stort sett ingen annanstans i hela världen. Det anses som helt förkastligt. Det har också betydelse när man vill publicera sina resultat, de flesta vetenskapliga tidskrifter är inte intresserade av att ta in artiklar om forskningsresultat där man använt sig av eter. Man anses förlegad redan i valet av sövningsmedel, menar hon.
Som ledamot i nämnden är hennes uppgift att finna det minst plågsamma sättet att behandla djuren på. Och där ingår inte eter:
- Användandet av eter innebär ett ökat lidande för försöksdjuren. Det ska inte godkännas i en etisk prövning, anser Inger Gruffman Gejel.
Centrala försöksdjursnämnden, CFN, ger henne rätt. I en skrivelse från april 2003 betonar man att 'eter inte bör användas som narkosmedel till smågnagare'.
I en skrivelse som sammanfattar den diskussion man haft kring ämnet med företrädare från de etiska nämnderna i hela landet, står att det rådde en enighet om att 'flertalet djurförsöksetiska nämnders restriktiva inställning till användning av eter som narkosmedel måste bibehållas.'
Om så inte sker bör Jordbruksverket och CFN eller Djurskyddsmyndigheten av djurskyddsskäl överväga ett förbud genom föreskrifter, enligt CFN.
Hannah Gruffman
Djurskyddsmyndigheten säger till SFT att diskussioner om eter i djurförsök pågår. Det blir antingen ett förbud eller en fast rekommendation om att eter inte ska användas. Problemet är de undantagsfall där man i tidigare forskning använt medlet. Då kan man behöva använda det igen för kompletteringar, menar myndigheten.
Fakta eter:
* Eter är det första sövningsmedel som hamnade i allmänt bruk. Den första rapporten om eter på operationsbordet kom 1846.
* Utvecklingen inom narkos och narkosmedel har medfört att det i dag finns flera alternativ för kortvarig narkos hos smågnagare som inte visar de nackdelar som beskrivits för eter. Eter är ett starkt slemhinneirriterande preparat och medför kraftigt ökad avsöndring från luftvägarnas slemhinnor och en betydande risk för kramp i svalg/struphuvud. Båda är ur djurskyddssynpunkt väsentliga nackdelar.
* En eventuell vilande luftvägsinfektion hos djuret riskerar att blossa upp till följd av irritationen. Det irriterar inte bara andningsvägarna utan också ögonen. Preparatet är dessutom brandfarligt, och i vissa situationer explosivt.
* Källa: Flecknell P A, 1987, Laboratory Animal Anaesthesia, Academic Press