Behöver man demonstrera på kvinno-dan?

Frågan fick jag av en tjej i klasen. Jag är högstadielärare.

- Ja, så länge man frågar på det sättet behöver vi människor sätta oändliga mängder med fingrar på otaliga ömma punkter, blev mitt långrandiga svar.

Därför skanderade även jag samman med tusentals göteborgska tjejer och kvinnor, killar och män. Till trummors rytm.

Bak fantasifyllda banderoller och med en liten röd kärleksflagga i min vänstra hand. Därför skanderade även jag:

- Inga sexister på våra gator!

Allra högst och ljudligast när vi vandrade längs sexismens Järntorgsgata.

Det var då jag såg dig! Såg dig i din gisslansituation. Du kvinnliga polis, som med ett avväpnande leende på dina läppar stod på post utanför torsktillhållet. Mitt hjärta vill så gärna tro att du led. Jag utgår ifrån att du var beordrad. Ett ägg for över ditt huvud och krossades emot den vägg bak vilken lagen tillåter att vi män köper våra sexattribut. Där kvinnor reduceras till svarta hål. Eller som den heliga skriften uttrycker det: till min manliga åker. En åker att bruka så som jag har lust.

Nyligen har vi kunnat läsa annonser där Polishögskolan söker nya aspiranter. Företräde ges åt kvinnor, invandrare och homosexuella. Så utmärkt om vi verkligen på allvar vill bekämpa kvinnoförtryck, rasism och sexuella trakasserier. Så fruktansvärt cyniskt om ännu en generation av gisslanpoliser ska se dagens ljus.

Poliser, som med avväpnande leenden skyddar torskar och nazister. Leende gisslanpoliser, som liksom du, omges av bepansrade piketer, ridande lagföreträdare och välanvänd kravallutrustning.

Hur mycket kramade samvetet ditt hjärta? Minnet av våra västkustska EU-kravaller gastkramade mitt.