Debatt


Alexander Chamberland
  • EU bedriver resursslöseri på bekostnad av de svältande i u-länderna, skriver Alexander Chamberland. Pojken på bilden kommer från ett flyktingläger när
Fria.Nu

En superstat är en superstat för mycket

Alexander Chamberland från Grön Ungdom tycker att makten bör finnas så nära folket som det över huvud taget är möjligt och inte hos EU-byråkrater i slutna rum i Bryssel.

Den 14 september 2003 röstade det svenska folket nej till EMU. Detta var ett rungande nej till ökad överstatlighet och en federalistisk EU-stat. Ett rungande nej till att makten flyttas längre bort från folket, till EU-byråkraterna och lobbyisterna i Bryssel. Men även ett ja till självständighet, mellanstatligt samarbete och medborgarinflytande. Nu, knappt ett år efter EMU-folkomröstningen, är en ny fråga som kan leda till bildandet av en EU-stat högaktuell: nämligen framtidskonventets förslag på EU-konstitution. Det är ett dokument som innehåller förslag som en EU-president, grundlagsfäst militär upprustning, ett avskaffande av vetorätten på flera områden och en gemensam försvars- och utrikespolitik.

Miljöpartiet de Grönas kritik mot EU-projektet grundar sig i flera frågor. Vi anser att det är avskyvärt att EU planerar för ett kemikalietestprogram som innebär att upp till 50 miljoner djur drabbas av plågsamma djurförsök, när det finns vetenskapligt säkrare alternativa testmetoder, att EU bedriver resursslöseri på bekostnad av de svältande människorna i u-länderna, att EU ser flyktingar som flyr från krig misär och förföljelse som kriminella, som måste kontrolleras in i minsta detalj. Det finns många alternativ till detta EU med supermaktsambitioner. Vi gröna anser att grundprincipen bör vara att makten ska finnas så nära folket som det över huvud taget är möjligt - att de som berörs av besluten också kan påverka besluten. EU är både för stort och för litet: för stort för att bestämma över storleken på jordgubbar, men för litet för globala miljöproblem. Vi säger ja till internationellt samarbete, men bestämt nej till en EU-stat.

EU-anhängarna påstår ofta att Sverige måste vara med i EU för att kunna påverka, men vilka är de som egentligen har möjligheten att påverka EUs riktning, folket eller den EU-vänliga eliten?

I dagsläget är det klart att minst tio länder kommer att ha en folkomröstning om EU-konstitutionen, bland dem finns Storbritannien, Spanien, Danmark och även Nederländerna, som kommer att ha sin första folkomröstning någonsin. Men vi i Sverige får troligtvis inte vara med och påverka innehållet i EU-konstitutionen, en konstitution som i nuläget innebär att EU blir rejält annorlunda än det EU som det svenska folket röstade ja till 1994. Folket borde kunna få bestämma om det vill vara med i en union som mer och mer liknar en stat.

Göran Persson har hörts säga att risken för ett nej till EU-konstitutionen i sig är ett argument mot en folkomröstning, någonting som visar på ett starkt demokratiförakt och ett motstånd mot att öka medborgarnas inflytande. Här har Sveriges statsminister till och med fått mothugg från en EU-vän som Frankrikes premiärminister, Jean-Pierre Raffin, som anser att en sann europé inte kan vara emot folkomröstningen om EU-konstitutionen.

Vi gröna anser att makten bör finnas hos folket och inte hos EU-byråkrater och lobbyister i slutna rum i Bryssel. Vi kan inte se meningen med att Sverige ska vara medlemmar i ett EU, vars riktning folket uppenbarligen inte har någon möjlighet att påverka. Vi kan inte bara se på samtidigt som EUs polismyndighet registrerar flyktingars sexuella läggning och politiska åsikter. Vi kan inte bara se på, samtidigt som EUs jordbrukspolitik och tullmurar mot u-länder kostar de fattigaste länderna över 800 miljarder kronor om året, och framför allt: vi kan inte bara se på samtidigt som en ny förtryckande supermakt växer fram, i samma anda som USA. En superstat är en för mycket. Vi vill inte bara att Sverige ska lämna EU, vi vill att EU ska lämna världen.

Rösta på en grön EU-kritiker i EU-parlamentsvalet den 13 juni!

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Debatt
:

Stoppa privatiseringskraven

Den 14-15 april håller Internationella Valutafonden (IMF) och Världsbanken sitt vårmöte i Washington D.C. En av frågorna som kommer att diskuteras är de krav som Världsbanken och IMF ställer på fattiga länder för att de ska få lån och skuldlättnader. Krav som väckt protester från solidaritetsorganisationer världen över, skriver Alexander Chamberland.

Fria.Nu
Debatt
:

Är public service-anställda bättre på att googla?

Olika perspektiv på samma sak – i Frias nya satsning "duellen" lyfts frågor från olika vinklar.Olika perspektiv på samma sak – i Frias nya satsning "duellen" lyfts frågor från olika vinklar. Först ut är skribenterna Jens Ganman och Sargon de Basso som har olika syn på public service existensberättigande. Sargon de Basso är av åsikten att berörda mediekanaler fyller en viktig funktion eftersom han anser att de är de enda som har någorlunda hederlighet och ansvarskänsla. Här delar Jens Ganman med sig av varför han snarare tycker att de statligt stödda mediebolagen helt har spelat ut sin roll.

© 2024 Stockholms Fria