– Utan den internationella styrkan Isaf skulle Afghanistans folk verkligen vara på väg tillbaka till en humanitär katastrof, säger Sam Zarafi, analytiker på Human Rights Watch, HRW, i New York.
– Jag kan inte svara på om Sverige bör skicka fler trupper. Men jag kan konstatera att varken de eller Isaf just nu har tillräckligt många för att skydda civilbefolkningen, säger Zarafi till Fria Tidningar.
Han får medhåll från Svenska Afghanistankommittén, SAK, som förmedlar biståndsmedel till bland annat lönerna för 6 000 lärare och vårdpersonal i landet.
– Isaf-styrkan är faktiskt afghanernas enda hopp, säger generalsekreteraren Bengt Kristiansson.

Samtidigt är det just Isaf som misslyckats med, eller inte prioriterat, att skapa lugn och ro i landet de senaste åren. Nato-styrda Isaf har särskilt under hösten istället alltmer kommit att förknippas med USA:s krig i regionen. När Isaf i somras avlöste USA i de södra provinserna av landet utbröt regelrätta fältslag.
– Den avgörande frågan är huruvida Isaf-styrkan kan säkerställa en fredsbevarande insats som är helt fri från USA:s avsikter. Så att det inte är ett ombudskrig, säger Bengt Kristiansson från SAK.
– Vi måste först göra en rejäl analys av hur Nato skött sitt mandat hittills och se om man vill ge stöd åt den insatsen. Det är väldigt svårt för dagen att säga om det går åt rätt eller fel håll.

För fredsarbetet i Afghanistan går tydligt bakåt. Under 2006 har landet tagit över i stort sett hela världsmarknaden av heroin – och intäkterna går till de religiösa extremisterna talibanerna och de krigsherrar de nu åter lierar sig med, skriver HRW i sin nyutgivna årsrapport. Stridigheterna såväl som förtryck från både talibaner och regering har gått ut över det civila samhället, bland annat tvingades över 200 000 barn som gick i skola år 2005 att sluta förra året.
De afghanska makthavarna, som Isaf ska skydda och samarbeta med, utgör själva en stor del av problemen. Över hälften av parlamentet har kopplingar till beväpnade grupper eller är förövare av grova brott mot mänskliga rättigheter, skriver HRW. Varken USA eller Isaf har beivrat maktmissbruket utan tvärtom i hög grad lierat sig med krigsförbrytare och själva ägnat sig åt exempelvis rättslösa gripanden av misstänkta.

HRW:s fältarbetare har inte tagit del av någon särskild kritik mot de svenska soldaterna i norra Afghanistan, men är heller inte särskilt imponerade.
– Vi tror att det är ganska säkert där men ser att krigsherrarnas makt växt betydligt det senaste året. De kammar hem opiumpengar och är starkare än på tio år, säger Zarafi.
I exempelvis Balkh-provinsen som Sverige ansvarar för odlas mycket opium.
– Vi ser mycket allvarligt på opiumhandeln. Men i FN-mandatet ingår inte att bränna opiumfält. Det ska den afghanska regeringen göra. Men jag tror att man bara genom att investera, så att bönderna kan försörja sig på annat, kan tvinga dem ur det här, säger generalmajor Anders Lindström, operativ chef för Sveriges militära insatser utomlands.