'God morgon, säger statsminister Fredrik Reinfeldt. Dags att gå upp och göra nytta.'
Statsministern har varit på besök och lämnat efter sig en 'väckningssignal' som går att ladda ner från kanalens hemsida. Tonen i statsministerns röst är varm och lugn, men samtidigt en smula hotfull. Dags att gå upp och göra nytta, eller stanna hemma och vara värdelös. Men - vem vill inte göra nytta, egentligen?

Problemet verkar ju snarare vara det motsatta. Det finns alldeles för många som vill göra nytta, och dessutom till den grad att de mår psykiskt dåligt. Lunarstorms årliga undersökning bland personer mellan 15 och 25 år visade att 80 procent av är stressade över jobb och studier, oroliga över att inte räcka till. Kraven på unga vuxna blir allt fler, även om inte alla är uttalade. Man ska ha en högskoleutbildning, göra karriär, vara mån om sitt utseende, ha ett rikt socialt liv. Gärna motionera regelbundet och ha en kreativ hobby.
Och de som läser på universitetet har alltför ofta fått erfara hur hopplöst det är att få ett jobb efter examen. Men den situation vi unga vuxna står inför i dag, är inte upplevd av alla tidigare generationer. När 40- och 50-talisterna skulle ut i arbete stod marknaden och väntade. Medelåldern i regeringen är 47 år. En runtfrågning ska ha visat att ytterst få av medlemmarna i den känner någon som är arbetslös.

Hetsen att lyckas, att duga och göra nytta kan nästan bli löjeväckande ibland. Jag vet en tjej som läser till civilingenjör, samtidigt som hon har ett heltidsjobb. Eftersom det ser bra ut i cv:n. I ett annat sammanhang diskuterade vi att det vore roligt att åka till Australien i ett halvår för att resa runt och ta lite tillfälliga jobb. Alla blev tända på idén, men snart trängde verkligheten igenom drömmarna om strandliv och äventyr:
'Nej fan, jag kan ju inte ta tjänstledigt, det ser så illa ut med en lucka i cv:n.'
Eller:
'Jag vet vad mina föräldrar kommer att säga: Ska du verkligen åka iväg utomlands? Är det inte dags att du börjar ta tag i ditt liv istället?'
Stämningen blev genast mer ångestfylld, och vi satte på tv:n istället. Fredrik Lindströms nya program, där vi får veta att alltfler unga svenskar har bettskena för att de gnisslar sönder tänderna av oro i sömnen. Och att vi tar Zoloft för att lindra ångest och oro. Han tyckte att vi svenskar borde börja bråka lite mer, för att bli av med våra inre demoner. Det är en intressant tes, men jag tror inte att det är hela lösningen. Undersökningen ovan om ungas hälsa vittnar om det.
Och jag tror att många har börjat fundera (inte minst vi som nu är på väg att bli vuxna) på vad vi värderar i livet. Vad vi vill fokusera på. Slow-rörelsen växer till exempel starkt - att ta makt över hastigheten och tiden i sitt liv. Att ifrågasätta varför vi stressar och oroar oss så mycket.
Så, mamma, pappa, chefen och statsministern: ni har säkert goda avsikter, men också mycket åsikter!
Om vi förmår oss att stå emot omgivningens och de rådande institutionernas påverkan en smula och börja tänka om. Då tror jag att utbildningsval, yrkesinriktningar, kanske våra hela liv, kommer att bli mer spännande och mindre ångestfyllda.