Från jätteunion till jätteunion
Löftena om ekonomisk blomstring och lägre priser i Lettland har kommmit på skam, medan stödet för EU sjunkit drastiskt, berättar Normunds Grostins, ledare för Lettlands EU-skeptiska parti. Den nya byråkratins likheter med den gamla sovjetiska är slående.
I december 2006 meddelade både experter och myndigheter i Lettland att landets sockerindustris två anläggningar måste läggas ned. Jordbruksministern kommenterade: Jag vet inte hur jag ska hantera EU:s kvotsystem så att dessa två fabriker ska kunna fortsätta producera. I januari meddelades att de första 220 arbetarna skulle avskedas.
Färska opinionsmätningar visar att EU-kritiken ökar och EU-stödet minskar. Vid slutet av förra året sjönk stödet för Lettlands EU-medlemskap från 33,8 procent till 29,6 procent, enligt EU:s egna undersökningar. Vid tiden för EU-inträdet var stödet 66 procent.
Det förekommer vitt spridda rykten om att folkomröstningsresultaten manipulerades vid somliga vallokaler på landsbygden. Dessa rykten bekräftades till viss del efter det senaste parlamentsvalet, då polisutredningar upptäckte sådant valfusk i en del mindre valkretsar. De berörda valförrättarna hade tjänstgjort i minst tio år, vilket alltså innefattar tiden för folkomröstningen om EU-medlemskap.
Medan en direkt förfalskning av folkomröstingsresultatet i Lettland är föremål för informella spekulationer, är de falska löften som avgavs av EU-kommissionen och Lettlands regering före omröstningen lätt verifierbara fakta. Till exempel besökte kommissionären Verheugen Lettland två veckor före omröstningen och lovade offentligt att priserna inte skulle gå upp med anledning av EU-inträdet.
Nu är matpriserna dubbelt så höga som då, priserna på uppvärmning, vatten, el och bränsle stiger, medan inflationen är nära tio procent per år i genomsnitt, men mycket högre för nödvändiga varor som mat. Allt detta förutsågs av nej-sidan inför anslutningsomröstningen.
I Lettland ser vi genom EU en accelererande byråkratisering och centralisering. Även i jämförelse med under Sovjettiden har byråkratin ökat dramatiskt. Lokala företag slår igen och många ger sig av för att arbeta i andra EU-länder, de flesta i Irland och Storbritannien. Lettlands import från EU är dubbelt så stor som exporten till EU och importen ökar tre gånger så fort. Före omröstningen om medlemskapet lovade regeringen att det skulle bli tvärtom. Vi skulle få pengar av EU och vi skulle exportera till EU-länderna. Hittills går de i teorin tillgängliga EU-fonderna på max 440 miljoner lats årligen inte att jämföra med Lettlands import från EU, som är 4 miljarder lats per år, Det innebär att 11 procents minskad import skulle ge lika mycket till den lokala ekonomin som EU teoretiskt och formellt erbjuder.
I Lettland är det vanligt att man gör jämförelser mellan Sovjetunionen och Europeiska unionen, eftersom folket har upplevt båda. Likheten mellan EU:s direktiv och de order som kom från Moskva på Sovjettiden är så uppenbar att det har gett upphov till en mängd skämt om en baltisk anti-EU-revolution.
I Lettland säger man att ett skämt har två sidor. Varje skämt har också en stor del sanning i sig. Det har också skämtet om revolutionen.
Så här långt är skillnaden mellan EU och Sovjetunionen att på den senares tid fanns mycket mer socialt stöd och hälsovård åt alla i de baltiska staterna, och stora investeringar gjordes i utveckling av högteknologisk industri. Många av Lettlands industrier under Sovjettiden arbetade med rymdprogram och militära program, som lades ner efter självständigheten. EU-medlemskapet med dess regleringar får också några av de överlevande industrierna, som sockerbruken, att också stängas.
Om byråkratiseringen och centraliseringen av Europeiska unionen fortsätter, vilket vi säkert kan räkna med, måste vi hitta en väg ut.
EU-medlemskapet har visserligen gjort det lättare att resa men introducerat en typ av demokrati som i mycket är kopplad till hur mycket pengar som kan investeras i kampanjer och lobbyism. Vid folkomröstningen om EU-medlemskapet hade ja-sidan 120 gånger mer pengar att spendera än nej-sidan.
Allt medan priser, regleringar och centralisering ökar, sjunker stödet för EU i Lettland. Vi som lever i ett land som har varit med om tre krig och fyra revolutioner under de senaste hundra åren har lärt oss att unioner kommer och går. Så frågan nu är bara när EU kommer att vara borta.
