Låt oss börja med några datum när det gäller Slovenien och EU. 23 mars 2003: folkomröstning om EU-medlemskap vinns med överväldigande majoritet av ja-sidan, som får 89,61 procent. 1 maj 2004: Slovenien blir EU-medlem tillsammans med nio andra central- och östeuropeiska länder i den så kallade Big Bang-utvidgningen. 13 juni 2004: Första valet till EU-parlamentet i Slovenien. Valdeltagandet blir det lägsta i Sloveniens historia, 28 procent, jämfört med de 60 procent som röstade i parlamentsvalet ett halvår senare. 28 juni 2004: Slovenien går med i ERM, EU:s valutasamarbete. Efter parlamentsvalen i oktober 2004 antar den nya höger-center-regeringen som ett huvudmål att gå med i Eurozonen 2007, som det första av de nya medlemsländerna, efter bara två år med valutasamarbetet i ERM. 11 juli 2006: Ministerrådet godkänner Sloveniens ansökan om medlemskap i EMU och införande av euron 2007. Oktober 2006: Enligt EU-barometern är andelen av befolkningen som anser att EU-medlemskapet är 'en bra sak' 57 procent. 1 januari 2007: euron införs som planerat.

Under hela denna snabba process har det förekommit mycket lite eller ingen debatt. Istället har propagandan från regeringen om EU- och euromedlemskapets fördelar brett ut sig. I kampanjen före medlemskapet betraktades aktivister från nejsidan som mindre vetande, och fick sin främsta roll i att då och då visas upp i medierna som bevis på att Slovenien var ett normalt europeiskt land, där samhällskritiker också bereds plats i medierna. Till exempel inbjöds kritiker att skriva en artikel för den stora slovenska dagstidningen Delo, men redaktionen beslöt vad som var intressant för läsarna och uteslöt de centrala delarna av budskapet, utan att höra av sig till författarna. Tidningen hade fått EU-stöd för att informera läsarna om EU, vilket skulle inkludera kritiska artiklar. Dock förväntade man sig att EU-kritikerna skulle sätta ihop sina artiklar utan ersättning, dessa skulle vara tacksamma för att ha fått utrymme för en censurerad kritisk text. Till frågorna som kom med hörde frågor om hur ungdomars villkor skulle påverkas av EU-medlemskapet, möjligheterna till en bostad, ungdomsarbetslösheten med mera. Det fanns inte plats för att diskutera hur Slovenien kunde utvecklas utan EU, hur vi skulle kunna välja en egen väg framåt.
Det finns värre exempel på kontroll av opinioner förklädd som 'öppen debatt'. I samband med kampanjen inför medlemskapsomröstningen fick vi besök av en prominent dansk EU-kritiker. Vi sökte initiera intervjuer i inflytelserika media med honom, och sådana gjordes också, men vi fick vänta förgäves på att dessa skulle publiceras eller sändas.
I kampanjens sista vecka inbjöds dock undertecknad (Gorazd) av Sloveniens statliga tv-station att delta i en avslutande debatt, som skulle äga rum 36 timmar innan omröstningen. Där kunde jag notera att övriga förment kritiska debattörer mot slutet hävdade att EU-medlemskapet nog var det bästa, och landets enda chans inför framtiden.

I dag saknar vi fortfarande en öppen seriös debatt, och EU-frågorna handlar nästan bara om hur man ska kunna få mer pengar ur EU:s fonder till företagen, tillsammans med hur man gör för att få delta i utbytesprogram som Socrates och Erasmus. Det finns ingen utvärdering av värdet av EU:s insatser i Slovenien, något som det finns ett stort behov av, men regeringen har inte tillgång till folk som kan eller vill ägna sig åt detta.
Den EU-kritik som finns i dag håller på att vändas till en kritik av den slovenska demokratin. Vid de senaste lokalvalen röstade en tredjedel av väljarna på 'partilösa' oberoende kandidater, och markerade på så sätt sin misstro mot partierna i parlamentet, som alla är för EU- och europrojekten.

En av de viktigaste läxorna vi lärt av att vara EU-medlemmar är att mer samarbete kan äga rum utan att EU-kommissionen styr detsamma. Bryssel sysslar mer med begränsningar än med att skapa resurser. Varje land kan utöka samarbetet med studentutbyten och mer företagssamarbete inom handel, investeringar och relationer till övriga Östeuropa, och sanningen är att vi inte behöver EU till detta.
Detta visas av Sloveniens erfarenhet när vi blev oberoende av ex-Jugoslavien.
Sättet som EU samarbetar på i dag är inte ett normalt sätt att samarbeta på. Det är en byråkrati som utfärdar högar av lagstiftning, som de berörda folken inte har något verkligt inflytande över. Europa behöver demokratiseras, behöver ta ett steg tillbaka från den allestädes närvarande centraliseringen och Brysselbyråkratins ökande makt, finansierad av oss skattebetalare. En demokratisering som ger tillbaka folkens röst i ett jämlikt samarbete är den väg som krävs.
Vi behöver ingen överstatlig polismakt som dikterar vad vi måste göra och inte får göra. Europa måste återvända till det som skapat henne, nationerna, och föra dem tillsammans i en struktur som bygger på verkligt samarbete och inte på underordnande. Subsidiariteten, till exempel, behöver genomföras konsekvent och inte automatiskt betyda att frågor ska höra till den översta nivån, utan snarare utgå från nivån närmast medborgarna.
Till sist en kommentar till tjänstedirektivet. I Slovenien är arbetarnas rörlighet mycket låg, folk vill inte flytta, så direktivet har knappast blivit en succé. Men vi noterar att flera gamla medlemsstater fortfarande har restriktioner för medborgare från de nya medlemsstaterna, inklusive Slovenien. Knappast demokratiskt! Informationen om det nya direktivet som kommissionen presenterade i november har i medierna knappast behandlats alls, man kunde tro att vi inte är ett EU-land.
Ett jämlikt samarbete mellan Europas nationalstater på flera nivåer skulle ge en möjlighet till handelsutbyte, studentutbyten, ömsesidiga besök och många andra utbyten, som skulle stärka inte bara samarbetet, utan även demokratin, som nu förlorar sin kraft och trovärdighet i Europa. Vi ska inte stänga dörrarna för ett sådant samarbete, något som EU-kritiker måste ta på stort allvar och finna lösningar för.