Andra som vädrar morgonluft med ett högerstyre i landet är inte sena att dra sitt strå till stacken. Av dessa märks Svenskt Näringsliv och de kommersiella radio- och TV-kanalerna mest. Sällan tidigare har Svenskt näringsliv gjort sådana utfall mot arbetsrätten som nu, ivrigt rapporterade i TV4 och andra nyhetsmedia. Förändringarna i arbetslöshetskassan blev en rivstart i förändringsarbetet. Tillsammans med skattesänkningen skulle den innebära mer pengar i plånboken för låginkomsttagare, trots höjd a-kasseavgift. Vad det inte pratas lika högt om är att klyftorna ökar eftersom skattesänkningen gäller för alla och ger mer kvar i plånboken ju mer du tjänar.

Sofias salladsbar i Göteborg torde ju numera vara rikskänd tack vare TV4:s reportage om hennes vägran att teckna kollektivavtal för sina anställda. Att rapportera om hennes situation passar som handen i handsken för en kanal som TV4 och dess vana att plocka fram enstaka personer och ensidigt ömka dessa när der råkar ut för stora bovar som elaka facket eller storebror staten. Sofia hävdade att hon redan hade avtal som var bättre än kollektivavtalet och därför inte behövde detta. Det visade sig att så inte var fallet och fackets blockad av företaget körde igång delvis beroende på detta. Vad som helt kom bort i diskussionen är att ett kollektivavtal är tänkt att gälla för alla anställda, även framtida, och att det ska skydda den svagare parten i avtalandet, det vill säga den anställde.
Sofias personliga avtal med sina anställda i dag gäller ju bara dessa och ingen vet vilka avtal hon förhandlar fram med kommande anställda. Själva idén med kollektivavtalet är ju den generella giltigheten som skall garantera att de anställda har vettiga anställningsvillkor, försäkringar och så vidare även om arbetsgivaren har aldrig så liten omsättning i rörelsen.
Om detta är svårt att förstå för henne i?dag så är det desto konstigare att det aldrig kom fram i mediediskussionen av fallet.
Allsidigheten saknas verkligen i mediediskussionen och det ligger nära till hands att tro att detta beror på mediernas oförmåga att sprida HELA sammanhang. Förvånansvärt ofta utelämnas en beskrivning av vad kollektivavtalen mellan fack och arbetsgivare egentligen är och vilken betydelse dessa har haft genom tiderna.

Svenskt Näringsliv har uppenbarligen bytt åsikt när det gäller kollektivavtalen också.
Tidigare har man alltid hävdat att arbetsmarknadens parter själva skall klara av att förhandla och att staten och andra helst skall hålla sig utanför. Den svenska modellen som Svenskt Näringslivs föregångare, SAF var med och utarbetade tillsammans med facket är tydligen inte alls bra längre av någon anledning.
Det verkar som det tidigare så framgångsrika samarbetet mellan arbetsgivare och arbetstagare i Sverige kan offras för att några småföretagare tycker det är lite besvärligt att behöva ha med facken att göra. Eller hur ska man tolka den pågående utvecklingen?