På den här planeten lever människor i överflöd. Människor som måste urholka matens näringsvärde för att de inte ska duka under av välfärdssjukdomar. Människor som tar bilen och rulltrapporna till gymmets trappmaskiner. Människor som lever ett tillräckligt gott liv för att antingen ha möjlighet att bry sig om annat än sig själva alternativt anse sig ha råd att skita i allt utom den egna personen.

På den här planeten lever också människor i yttersta nöd, människor som inte har vatten eller mat, som inte kan tänka klart av näringsbrist och som inte kan bry sig om annat än nästa mål mat.

För den rika världen är maten ett känsligt kapitel. Maten håller på att förgöra oss, och planeten vi bor på. Sockerberoende, potentiellt cancerframkallande lightprodukter, fettfritt, utarmning är termer vi ser varje dag.

Mat har blivit förknippat med skam och lusta. Offentliga personers kroppshydda rannsakas - och är de inte för feta (skandal!) så är de för magra (skandal!). Man unnar sig, man gör något extra. Snabbt ska det gå, och billigt ska det vara. Det sätts likatecken mellan nyttigt och lågt GI, eller kanske stenåldersprincipen. Men hälsosamt (för kropp och jord) och gott har trollats bort.

Och svårt är det: ska man säga till den rultiga tonårsdottern att äta mindre och göra läxorna bättre, eller leder det direkt till att hon får anorexia och ett sjukligt kontrollbehov när hon blir äldre? Ska småkillarna få sitta i soffan den här marslördagen med ena handen i ett fast grepp om tevespelets joystick och den andra handen i chipspåsen, eller ska man slänga åt dem en fotboll och säga till dem att gå ut? Könsbilderna här är stereotypa men inte desto mindre sanna.

Att prata djurrätt och arbeta mot päls är enkelt i sammanhanget - gehöret är stort. Att däremot prata djurrätt och gå så långt som att gå ner på tallriksnivå är svårt. Det beror kanske på att man bokstavligt talat går in under skinnet på folk. In under skinnet, in i matsmältningsorganen. Ett lik på din tallrik, en kyrkogård i din mage. Det är för intimt, det är för nära, för jobbigt.

Människorna i överflöd kan bestämma sig för att leva på grapefrukt allena, eller bara på biff och broccoli. Att lyssna på någon som gör om middagen till politik är känsligt - att få det nedtryckt i halsen att världen kan bli bättre om fler lyssnade. De som inte har kan faktiskt få om världens resurser fördelades bättre. Om resursslöseriet i form av kor - ett sällsynt oekonomiskt maskineri att förvalta kalorierna - och andra djur i livsmedelsindustrin upphörde skulle vattnet rinna mera jämnt. Manna från himlen i form av kikärtor. Men det fordrar att var och en låter dagens rätt vara politik.

Att skammen och lustan kring mat helt skulle upphöra är otänkbart, det sker inte för att fler blir vegetarianer. Men att fokus riktas från den egna kroppen ut i världen kan kanske bidra lite grann. Hälsosamt och gott får man inte heller på köpet - man måste anstränga sig precis som när man äter djur. Men det är ganska enkelt.