Fördjupning


Tigran Feiler
Fria.Nu

En öde stad

Mexiko är värdland för toppmötet för statschefer och utrikesministrar från EU, Latinamerika och Karibien och de mexikanska myndigheterna har sin vana trogen avstått från aktiviteter i huvudstaden Mexiko City.

Jättestaden är inte bara känd för sin storlek, sina miljö- och trafikproblem och sin kriminalitet utan även för politisk mobilisering; blockader, demonstrationer och protestmöten är vardagsmat i världens största stad. För att undvika den sortens problem har den mexikanska regeringen under senare år arrangerat ett WTO-möte i turistorten Cancún och ett extrainsatt toppmöte för den amerikanska kontinentens presidenter i industristaden Monterrey. Den här gången har turen kommit till Mexikos andra stad Guadalajara. Staden är känd som katolsk och konservativ och det var här i västra Mexiko som cristeros-upproret mot den mexikanska revolutionens inskränkning av kyrkans makt var som starkast under 1930-talet. Inför toppmötet fylls stadens tv och radio-kanaler av reklamsnuttar som uppmuntrar invånarna att visa upp stadens glada, gästvänliga och rena ansikte för statscheferna

Det är tre dagar kvar till toppmötets invigning och Guadalajaras centrum ligger öde. Förhandlingarna mellan representanter för de 58 deltagande staterna ska äga rum 28-29 maj i Instituto Cultural Cabañas, under uppsikt av den Guadalajara-födde målaren José Clemente Orozcos muraler. Bredvid katedralen reser sig tre meter höga metallstängsel och på de många torg som breder ut sig mellan kolonialbyggnaderna syns bara en och annan säkerhetsvakt. Borta är alla de ballongförsäljare, barnfamiljer, musiker, nötförsäljare, porträttmålare, stånd med spunnet socker och tiggare som vanligtvis fyller stadens historiska del. De lokala myndigheterna har inför toppmötet tömt centrum på ambulerande försäljare för att ge en bättre bild av staden. Borta är även torgens många duvor, det har fyra specialinkallade falkar sett till. Mångmiljonbelopp har anslagits för att nyasfaltera

huvudgator och ge Guadalajaras centrum en ansiktslyftning. Många frågar sig dock varför det helt plötsligt finns massvis med resurser till infrastruktursprojekt och restaureringarna får kritik för sin kortsiktighet. Det vackra och rena centrum som Guadalajara under några dagar i slutet av maj visar upp för Chirac, Fox och Freivalds kan stadens invånare paradoxalt nog inte njuta av; för att ta sig förbi någon av de många spärrar som upprättats kring centrum krävs speciella tillstånd.

Onsdag 26 maj

Det är en märklig syn man möts av inne i telefonistfackets byggnad. Samlingssalen är fylld av pensionärer med väderbitna ansikten och stråhattar. De applåderar och ropar slagord samtidigt som brandtalen avlöser varandra uppe på podiet. Inför toppmötet har hundratals braceros anlänt till Guadalajara.

När det var brist på arbetskraft i USA under andra världskriget undertecknade Washington ett avtal med Mexiko om arbetskraftsinvandring, kallat Bracero-

programmet.

Nästan fem miljoner mexikaner arbetade som braceros inom jordbruket i USA under perioden 1942-1964. En del av lönen drogs av för framtida pension men pengarna som betalades ut till den mexikanska staten försvann i korruptionsmaskineriet. Kravet på att återfå sina pensionsbesparingar fick de före detta lantarbetarna att ockupera president Vicente Fox ranch tidigare i år och nu har protesterna kommit till Guadalajara.

Efter mötet hos telefonisterna inleds marschen mot avspärrningarna med fyra ryttare i första ledet. Framme vid avspärrningarna meddelar demonstranterna att man kommer ta sig igenom om en halvtimme och en äldre kvinna med megafon säger till poliserna:

- Vi får se vem som vågar ge sig på en mormor eller morfar.

Polisen svarar med att skicka fram led efter led med kravallpoliser för att hålla tillbaka pensionärerna. Efter 25 minuter fästs rep vid metallstaketen och med hästarnas hjälp dras hindren sakta men säkert undan. Några braceros håller på att ta sig igenom avspärrningarna när aktionen plötsligt avbryts, regeringen har gått med på att ta emot en delegation.

- Vi har kommit hit till Guadalajara för att träffa andra braceros och kräva tillbaka våra pensionsbesparingar.

71-årige Treberto Ramírez är en av de braceros som tagit sig till Guadalajara inför toppmötet, han har kommit från Puruándiro i den angränsande delstaten Michoacán.

Treberto var 25 år gammal när han gav sig av till USA som bracero 1956. Under åtta år arbetade han inom jordbruket på olika platser i den amerikanska södern.

- Jag var på olika platser i Kalifornien, Arizona och Texas där vi skördade bomull, gurka, melon, tomat, sallad, selleri och rödbetor, minns Treberto.

- Under alla dessa år drogs tio procent av min lön av för att skapa en pensionsfond men den mexikanska regeringen tog emot pengarna som om de vore deras, berättar Treberto.

Treberto kom att återvända till USA 1973, 1976 och 1978 men då genom att ta sig över gränsen illegalt. Arbetskraftsinvandringen till USA har fortsatt förklarar Treberto.

- Jag tillbringade en tid förra sommaren i Enpalme, Sonora, där samlas 7000 personer dagligen för att ta sig över gränsen.

Det är sex år sedan organisationen Braceroproa inledde den organiserade kampen för att få tillbaka pensionsbesparingarna. Treberto deltog vid stormningen av presidentens ranch tidigare i år och han har inte mycket till övers för Fox.

- Han bara pratar och gör ingenting, skitstöveln är en pratkvarn. Varje gång har de lovat att fonderna ska betalas ut för att vi ska dra oss tillbaka men det har bara varit lögner, fortsätter Treberto.

De många poliserna avskräcker inte 71-

åringen.

- Även om de dödar fyra eller fem av oss så är alla andra kvar. Med påkar, bett och sparkar gör vi slut på de där svinen, vi är inte rädda för dem.

Efter en lång väntan återvänder förhandlingsdelegationen och Braceroproa drar sig tillbaka för den här gången.

- Nästa gång kanske vi tar oss till presidentpalatset Los Pinos, varnar Treberto. Nej, vi kommer aldrig att ge upp, pengarna tjänade vi ihop med svetten från våra pannor och de ska betala tillbaka om vi så behöver ta till rallarsvingarna.

Treberto Ramírez stödjer sig på sin käpp när han sakta börjar gå bort mot bussen som ska ta honom hem till Puruándiro.

Torsdag 27 maj

Toppmötets mediecentrum är en rymlig luftkonditionerad byggnad med en säkerhetskontroll värdig vilken flygplats som helst: presskortet läses av digitalt, väskor röntgas och en metalldetektor ska passeras. I huvudsalen samsas hundratals journalister om utrymmet medan mediejättar som BBC, CNN och Reuters åtnjuter privata bås. Journalisterna som kommit till toppmötet bor på femstjärniga hotell och har kostnadsfri transport i luftkonditionerade lyxbussar till mediecentrat där de får statschefernas anföranden utskrivna och serveras uppiggande energidryck av lättklädda damer. En världspolitiska händelse som denna kan på så vis bevakas utan att reportern behöver lämna den luftkonditionerade bubblan och gå ut i den mexikanska verkligheten.

I det alternativa mediecentrum som upprättats inför toppmötet är förutsättningarna annorlunda. Dagen före toppmötets officiella öppnande pågår fortfarande arbetet med att installera telefonlinje och internet i det fallfärdiga kolonialhuset. På gatan utanför doftar det av frukt, kryddor och torkad chili.

I Instituto Cultural Cabañas har utrikesministrarnas överläggningar redan börjat och på universitet pågår parallellt de sociala rörelsernas aktiviteter. I första hand mexikanska, men även centralamerikanska, organisationer diskuterar ämnen som privatiseringar, utlandsskuld, miljöförstöring och internationella konflikter.

Ana Murcia från El Salvador deltar i en workshop om privatiseringar och skuldavskrivning. Hon företräder Sintitecha, folkets majs, ett medborgarnätverk om handel och investeringar och är även medlem i feministorganisationen Las Dignas.

- De senaste decenniernas nyliberala politik med privatiseringar av den offentliga sektorn har lett till ökad koncentration av rikedomen i El Salvador. Landets regering är en av de mest undergivna gentemot USAs politik och i det här fallet Europas, förklarar hon.

Mars månads presidentval i El Salvador var en smutsig historia. Högerpartiet Arena segrade tack vare en skrämselkampanj och företagare hotade de anställda med avsked om de röstade fel, berättar Ana.

- Arena vann röster genom att merkantilisera valet, något som kan komma att ske i andra delar av Latinamerika och även Europa.

Ana hävdar att fattigdomen kommit att feminiseras eftersom kvinnorna drabbats särskilt hårt av privatiseringar inom den offentliga sektorn. När staten drar sig undan är det kvinnorna som får bära huvudbördan.

Hon kommer även med kritik mot statscheferna som samlats i Guadalajara.

- I själva verket regerar de inte för folket utan för det internationella storkapitalet och på så sätt sätter de människors liv på spel. De är huvudansvariga för dödsfallen och morden som den ekonomiska politiken men även krig som i Irak, Afghanistan, Haiti och Colombia orsakar. Och de kommer förhoppningsvis någon gång under historien bli dömda för det, avslutar hon.

På kvällen genomför polisen en aktion där en grupp tältande aktivister omringas. Ett demonstrationståg som försöker ta sig till platsen stoppas av polisen som dock under småtimmarna häver omringningen som varat i nio timmar och drar sig undan.

Fredag 28 maj

Med pompa och ståt inviger Vicente Fox toppmötet, samtidigt bjuder Mexikos första dam Marta Sahagún de Fox presidentfruarna på en dagsutflykt till staden Tequila. De alternativa aktiviteterna fortsätter och på eftermiddagen är det dags för huvudmanifestationen som samlas under den brännande majsolen. Efter tal av bland andra den bolivianske bondeledaren och parlamentarikern Evo Morales ger sig några tusen demonstranter klockan fem iväg mot stadens centrum. Det är en brokig skara som tågar genom Guadalajaras överklasskvarter: strejkande arbetare från däcktillverkaren Euzkadi som protesterar mot nedläggningen av deras fabrik, elektriker som gör motstånd mot planerna på privatisering av Mexikos energisektor, indianer från Chiapas, universitetsstudenter, anarkister som skriver slagord på bankernas väggar och bönder från San Salvador Atenco som satte stopp för byggandet av Mexiko Citys nya flygplats på sin mark och som vässar sina macheter mot asfalten så att det slår gnistor.

Kravallutrustade poliser står uppradade i en korsning nära avspärrningarna och när demonstrationståget nått dit efter två timmar dröjer det inte länge förrän luften fylls av flaskor, käppar och tårgas. Ett hundratal av de mest konfrontativa från det nationella universitetet UNAM och FPR (Frente Popular Revolucionario) drabbar samman med poliserna och i det tysta spelar de civilklädda provokatörerna sin roll. Som om de väntat på ett startskott går polisen till offensiv och demonstranterna drivs nedför en av huvudgatorna med batongslag och vattenkanoner. Alla demonstranter är nu måltavlor och ett hundratal grips utan urskiljning. Våldet och ösregnet kväver den avslutande konserten och på gatorna drar grupper av demonstranter, kravallpoliser och infiltratörer omkring. Medan statscheferna bjuds på galamiddag i justitiepalatset bedrivs det häxjakt på Guadalajaras gator och vid midnatt ljuder ännu polissirenerna med korta intervall.

En ung kvinna som gripits av polisen berättar dagen efter demonstrationen om polisens övergrepp. Hon följs till den improviserade presskonferensen av sina föräldrar och vill inte förekomma på bild eller uppge sin identitet av rädsla för repressalier. Hon berättar hur hon drog sig undan från konfliktområdet när sammandrabbningarna börjat.

- Jag hade just ringt hem för att berätta att allt stod väl till och att vi var på väg när de grep oss. Det var fullt med folk som väntade på bussen och polisen valde ut dem som skulle gripas baserat på hur de såg ut, fortsätter hon. De svarade inte på frågor om varför vi gripits och tvingade med oss med våld. I byggnaden dit hon förts fanns det flera gripna.

Halvvägs in i vittnesmålet stänger Televisas (Mexikos största tv-nätverk) reporter av kameran. Nattens förnedring var tydligen ingen nyhet för kanalen som i sina nyhetssändningar rullar bilderna från fredagens sammandrabbning gång efter gång efter gång.

- Männen låg ner på mage med händerna bakom huvudet och hölls så i tre-fyra timmar.

Hon berättar hur kvinnor och män separerades och att kvinnorna beordrades att klä av sig nakna.

- För mig var det verkligen förnedrande, alla kvinnor tvingades göra knäböjningar nakna. Männen fördes också till ett rum där de misshandlades, fortsätter hon.

- Kvinnorna behandlades relativt väl i jämförelse med männen som hade det värst.

Fakta: 

Prolog

* Ett hundratal personer greps efter demonstrationen, däribland åtta utlänningar som utvisats. I den mexikanska dagstidningen La Jornada jämförs polisens agerande med behandlingen av fångarna i Abu Gharib-fängelset i Irak.

* På tisdagen sitter ännu 43 demonstranter häktade och de flesta aktivister som stannat i staden för att protestera mot gripandena har vänt hemåt. Samtidigt fylls Guadalajaras torg åter av familjer, försäljare och duvor.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Revansch för ursprungsbefolkningen

Latinamerikas indianbefolkning har under det senaste decenniet utvecklats till en viktig politisk aktör i många av regionens länder. Vad är det egentligen som har hänt och innebär etnifieringen av de latinamerikanska samhällena ett hot mot demokratin? SFT reste till Anderna för att få svar.

Fria.Nu

Revansch för ursprungsbefolkningen

Latinamerikas indianbefolkning har under det senaste decenniet utvecklats till en viktig politisk aktör i många av regionens länder. Vad är det egentligen som har hänt och innebär etnifieringen av de latinamerikanska samhällena ett hot mot demokratin? SFT reste till Anderna för att få svar.

Fria.Nu

”Deprimerade pappor berättar inte för någon”

Att nyförlösta mammor drabbas av depressioner är ganska vanligt, men att också många nyblivna pappor mår dåligt är inte lika känt. Fria samtalar med forskaren Elia Psouni om papporna som faller mellan stolarna hos vården.

Fria.Nu

© 2024 Stockholms Fria