- Fabrikstillverkad tofu är för fast i konsistensen för att göra vissa maträtter. Den funkar att steka men inte att mixa till dressingar och så.
Sajuri Flohr, 34, arbetar i ett lugnt, behagligt tempo i den ljusa lokalen som istället för en fabrikskänsla snarare ger en idyllisk atmosfär med all den gröna naturen utanför fönstret. Först mal hon bönorna i något som ser ut som en köttkvarn, sedan kokas de i ett stort kokkärl för att sedan få rinna av i en sil med ett tunt tyg. Sedan blir det kylning och paketering i 280-gramsförpackningar.
För två år sedan blev hon av med sitt jobb. Flygvärdinnan Sajuri Flohr från Majorna skulle vara mammaledig med sitt andra barn och blev uppsagd. Valet att söka jobb inom hotell- och restaurangbranschen där hon jobbat förut eller att starta eget var inte så svårt.
- Jag hade gått och tänkt tidigare på att starta eget och jag har alltid gillat matlagning, säger hon.
Att det blev tofu berodde på att hon inte var nöjd med konsistensen av den fabrikstillverkade som finns i handeln. Hon borde veta. Båda hennes föräldrar är kockar och kontakten med asiatisk matlagning har funnits sen barnsben. Hon har lagat egen tofu hemma i många år, men sedan i januari tillverkar hon ekologisk tofu i en lokal i Angered som hon sedan säljer till restauranger och småbutiker i Göteborg.
Att produkterna är närtillverkade är både en miljötanke och en praktisk nödvändighet. Att få dem kravmärkta var en självklarhet.
- Med tanke på att soja är en sådan produkt som till exempel odlas i Brasilien som protein för boskap och gör att regnskog skövlas har det känts som ett måste att ha ekologiska bönor. Miljön är väldigt viktig för mig, säger hon.
Lokaltillverkning sparar miljön, men fortfarande transporteras hennes råvaror, sojabönorna, från Kina. Något alternativ finns inte i Sverige. Till och med konventionellt odlade bönor är än så länge bara på ett provskördsstadie i Skåne och på Öland.
- Det är självklart inte ultimat att importera från Kina, men de odlingar som finns i Europa är redan paxade av storföretagen som gör tofu. Men förhoppningsvis kan jag köpa ekologisk svensk soja om några år. Det finns sådana planer på odlingar i södra Sverige, och jag har kontakt med en person som planerar att börja med det.
Småskalig tillverkning av tofu är inget vanligt i Sverige. Sajuri Flohr känner inte till en enda som har tillstånd även om hon vet att det går att köpa i vissa asiatiska butiker. Och trots att hennes inköpspriser blir dyrare än de stora företagens så tror hon på sin företagsidé.
- Saker som är bra för hälsan blir mer och mer populärt nu. Och om jag i framtiden kan få svenska ekologiska bönor skulle det vara ännu roligare att sälja.
Men att driva ett eget företag har inte visat sig vara precis som hon trodde. Det har inneburit mycket jobb, kostnader som blir högre än beräknat, och många andra nya erfarenheter.
- Jag har gjort mycket dumt som jag inte vill att någon annan ska göra. Som till exempel att inte betala i förväg för något som du ännu inte fått. Jag fick till exempel en gryta där det fattades några grejer och det tog flera veckor och hur många telefonsamtal som helst för att få det fixat.
Ändå avråder hon inte någon från att starta eget. Hon tycker inte att hon själv är någon typisk företagare heller.
- En företagare måste kunna så mycket. Förutom att göra sin produkt så ska man kunna administrera och vara en försäljare. Jag är ingen säljartyp, men man lär sig efter hand. Men mycket sitter i personligheten. Jag är inte brutalt gåpåig precis. Men det går väl att vara företagare utan att ha vassa armbågar också, annars får jag vässa till mig lite, säger hon och skrattar.
Men en bra företagaregenskap har hon. Hon har alltid haft många idéer.
- Min sambo har fått höra mig prata om en rad uppfinningar som jag vill göra.
Hon drivs av en nyfikenhet - och rädsla.
- Jag vill inte ångra något när jag blir gammal. Jag är livrädd för det. Att börja tänka: varför provade jag inte det... Fungerar det sen inte så får jag väl göra något för att rädda situationen så gott det går!
I dag gör hon ungefär 30 kilo tofu i veckan på två produktionsdagar. Sedan kör hon själv ut paketen till butikerna och restaurangerna. Företaget går runt och hon kan betala hyra, men inte mycket mer än så. Fram till för en månad sedan fick hon starta-egetbidrag, men nu får hon klara sig på egen hand. Därför jobbar hon nu också med att hjälpa ett företag med bokföringen.
Men hon är ändå övertygad om att det kommer att gå bra för hennes företag och att hon så småningom kan expandera.
- Jag skulle inte ha något emot att sälja även utanför Göteborg, men i så fall om man hittar andra producenter som kan transportera tillsammans. I dag är det för dyrt och miljömässigt fel.
Och det finns många andra saker hon vill lägga till i sin verksamhet.
- Från början ville jag ju ha ett Deli där man kan komma in och köpa tofu eller produkter gjorda av tofu.
Hon vill även tillverka tempeh och andra sojaprodukter. Tankarna fanns förut på att starta fabriksförsäljning i lokalen i Angered, något som dock fastighetsägarna inte godkände.
Men hon fortsätter att kläcka idéer, både för sig själv och för andra.
- Det bor folk från så många andra länder i Angered, så det måste ju finnas en massa intressanta specialiteter där som man kan göra. Det vore väldigt kul om det startade fler sådana företag.